Bostadsbristen blir en fortsatt viktig fråga för både Umeå studentkår och Umeå naturvetar- och teknologkår, liksom att värva nya medlemmar. Vertex har tagit pulsen på de nya kårbossarna inför det kommande läsåret.

Våren 2015 innebar tredje året i rad som Olov Tingström nominerades till ordförandeposten i Umeå naturvetar- och teknologkår, NTK. Det var inte ett helt lätt val att tacka ja.
– Nej, verkligen inte. Men samtidigt hade jag tagit min examen och hade inget planerat. Dessutom ser jag en fantastisk möjlighet att få chansen att ansvara för personal, enheten och tusentals studenter. Man kan inte slå de erfarenheterna på något annat ställe.
Han har varit kåraktiv sedan studiestarten för fem år sedan, vilket är en trygghet att luta sig mot.
– Det känns skönt att känns till strukturen. Jag har varit nästan allt man kan vara inom kåren, suttit i valberedningen, kårstyrelsen, varit fullmäktigeledamot och lite annat.

Umeå studentkårs nye ordförande Nils Persson beskriver sin tidigare kårerfarenhet som ”ganska obefintlig”. Men för ett år sedan gick han med i Vänsterns studentförbund där han redan hunnit sitta i styrelsen för lokalföreningen. Efter en nomineringsprocess valdes han till den person som skulle leda kåren under läsåret 2015/2016.
– Det var självklart att tacka ja. Visst funderade jag hur det skulle bli, men jag tycker fackliga frågor är otroligt viktiga och det är just det som en studentkår ska jobba med.

Vilka frågor blir viktigast under läsåret?
Olov: – I år är ett speciellt år då mycket tid går åt till förhandlingar om kårstatusen. Men annars blir bostadsfrågan fortsatt viktig. Vi har redan desperata studenter som hör av sig och hoppas få hjälp med boende (förra veckan, reds. anm.). Vi är glada att många av våra studenter låter nya studenter bo hos dem ett tag, men det räcker inte. Tyvärr har vi inga pengar för husbyggen, men vår uppgift blir att prata med kommun och bostadsföretag för att försöka påverka.
Nils: – Vi måste nå ut med vad vi jobbar med ur ett fackligt perspektiv. Det är trots allt det som kåren främst ska jobba med. Sen är det naturligtvis bostadssituationen som även i år kommer vara akut. Det vi handgripligen kan göra är att erbjuda vår akutrumsförmedling, men vi måste också jobba politiskt, synas med insändare och informera studenterna om var man kan få hjälp. Det måste byggas mer, men inte bara de här orimligt dyra lägenheterna. Bostadsföretagen, främst AB Bostaden, måste fråga sig vilka de egentligen bygger för.

I flera år har Vertex frågat de nya kårordförandena hur kårerna ska locka fler medlemmar. ”Vi måste nå ut bättre med information om vad kåren gör för studenterna”, har varit det återkommande svaret. Ändå har medlemssiffrorna legat relativt stilla.

Vad ska ni göra för att locka fler medlemmar?
Olov: – Jag tror att det bästa sättet är om det finns en engagerad medlem i klassen, som kan prata om vad de gör i kåren, vilka arrangemang de deltar i och så vidare. Därför tror jag att om vi lyckas få 50 studenter att engagera sig i kåren så lockar de 200 nya medlemmar.
Nils: – Jag förstår att det är ett tråkigt svar, men vi måste fortfarande bli bättre på att informera. Återigen handlar det om att återknyta till det studentfackliga arbetet vi utför. Vi vill inte locka med billig öl, utan istället visa vad vi kan göra. Det gör vi med klassrumsbesök, tryckt material och att synas på campus. Men jag tror också att den lägre anslutningsgraden till kårer speglar den tid vi lever i. I samhället i stort blir det allt lägre anslutning till facken.

Sedan kårobligatoriets avskaffande 2010 har medlemsantalet sjunkit kraftigt. Hur ser du på kårens röst i samtal med Umeå universitet – är kårens ställning hotad när ni inte företräder lika många studenter?
Olov: – Det finns väl ett problem, men samtidigt är det bra att kunna säga att vi företräder cirka 1800 studenter som aktivt valt att vara med. Men det största problemet är väl att vi befinner oss i en beroendeställning mot universitetet. De är våra största finansiärer och när vi inte har lika många medlemmar som betalar avgift som tidigare så måste vi tänka annorlunda. Universitetets pengar är inte heltäckande utan vi måste ha annat som täcker upp. Det mesta vi gör måste gå runt ekonomiskt och vi kan inte tänka lika mycket utanför boxen.
Nils: – Fast det där stämmer inte. Vi företräder alla studenterna, inte bara medlemmar, och det vet Umeå universitet om. Så jag förväntar mig att vi tas på lika stort allvar som tidigare.

Finns studentkårer, i dess nuvarande form, kvar om 10 år?
Olov: – Vi kommer finnas kvar. Vi gör ett viktigt jobb för studenterna. Umeå universitet är vår bäste vän och det är viktigt för dem att vi finns då vi behöver varandra.
Nils– Ja, jag tror på kåren som organisation. Formen kommer nog vara densamma men omfattningen kan vara större eller mindre – och jag hoppas att den växt.

Text och foto:
Anders Samuelsson