– Det är först när man börjar jobba som man inser att oj vad mycket det finns att lära sig, säger före detta Umeåstudenten Daniel Sjödin, produktutvecklare på Rototilt i Vindeln.

Vid hållplatsen några minuter från Vindelns resecentrum skymtar Rototilt bakom höga, snöklädda tallar. Här tillverkas tiltrotatorer. Produkten fungerar som en handled, som gör att grävmaskinens skopa kan riktas åt alla håll. Den finns på de flesta grävmaskinerna i Sverige, men utanför Norden är tekniken inte lika vanlig.

Vertex träffar de tidigare Umeåstudenterna Caroline Jonsson, civilekonom, och Daniel Sjödin, högskoleingenjör i maskinteknik. Hon är barnbarn till grundaren av företaget. Han trodde aldrig att han skulle jobba med teknik.
– Här är en bild från New York. Grävmaskinen är som en gipsad arm med skopa. Runtomkring utför fem gubbar arbete som maskinen skulle kunna göra. Och en skottar för hand i skopan. Det är en glorifierad skottkärra, säger Caroline Jonsson, när hon visar ett foto från en jobbresa.

Hon studerade till civilekonom med internationell inriktning vid Umeå universitet, och började efter sin masterexamen 2016 att arbeta på Rototilt. Företagets historia sträcker sig tillbaka till 1953, när hennes farfar grundade Br. Jonsson och sålde ABS-grävmaskiner. Idag är hennes pappa vd på företaget, och hennes bror jobbar som projektledare där.
– Det är såklart lite speciellt när man är uppvuxen i Vindeln. Jag började sommarjobba väldigt tidigt bland annat i monteringen, blev intresserad av branschen och tyckte den var spännande, säger hon.

Här jobbar också Daniel Sjödin, som 2015 tog examen som högskoleingenjör i maskin­teknik på Umeå universitet. Han gick naturvetenskap på gymnasiet, och trodde aldrig han skulle jobba med teknik. Men han har alltid tyckt om kreativa ämnen såsom bild, slöjd och teknik.
– Om man slår ihop de ämnena kommer man nog rätt nära att vara produktutvecklare och mekanisk konstruktör, en uppfinnarjocke, säger Daniel.

När Caroline guidar runt i fabriken har hon stenkoll på maskinernas roller och beskriver stegen i processen. Överallt jobbar personal fokuserat. Caroline berättar att produkterna ska produceras och levereras på tolv dagar från kundens beställning.

Vad är den största utmaningen med ditt jobb?
– Det man både tycker är kul och som är tufft, det är tempot. Det är som att vi springer ett marathon. Det gäller att inte få mjölksyra. Vi har jättemånga projekt, samtidigt som vi har en operativ vardag.

Snart kommer vi till produkten där Daniel utvecklat allt från själva stålkonstruktionen till hydraulik och styrsystem. De rödsvarta tiltrotatorerna står uppradade på hyllor, redo för leverans.
– Att få grotta ner sig och skapa något, som man sedan kan se med sina egna ögon, och veta att det här har jag gjort. Det är väldigt givande, säger Daniel.

Vad var din känsla under första arbetsdagen?
– “Jävlar vad jag inte kan något.” Alltså, många unga verkar vara rädda för att de inte kan något. Det har de helt rätt i. Det är först när man börjar jobba som man inser att oj vad mycket det finns att lära sig.

Caroline gick gymnasiet delvis i Paris och delvis i USA. Därefter studerade hon på universitet i Kanada, innan hon kom till Umeå. Resande och internationalisering är ett stort intresse, och det känner hon att hon får utlopp för i sin nuvarande yrkesroll.

Hon tror att det är lätt att som civil­ekonom att endast se klassiska vägar, som att jobba på bank, eller en revisionsbyrå. Hennes tips till nyexaminerade är därför att våga söka sig till andra ställen.
– Det finns jättemånga varianter på karriärsval man kan göra som kanske inte är det typiska du tänker på under din utbildning, säger Caroline.

Om Daniel tidigare tvivlade på vad han ville jobba med, så är han helt säker nu.
– Jag vill bara bli duktigare och duktigare, en proffskonstruktör, någon typ av Leonardo da Vinci. En mångsysslare, som skapar saker och förstår saker. Det känns kul att kunna bli den som någon kommer till och frågar om hjälp när den ska konstruera.

Text och foto:
Vendela Wikström