Matilda Wigertsson bor i studentkorridor, Albin Davidsson i villakollektiv, och båda har ansträngt sig lite extra för att maximera hemtrivseln. I våras hälsade Vertex på.

Jag cyklar runt bland de orangea tegelhusen på Rullstensgatan, de ser alla precis likadana ut och är väldigt studentikosa. Det ska bli spännande att se hur man inreder ett studentrum så fint att man glömmer att det är ett studentrum. Matilda Wigertsson möter upp mig och visar mig runt i rum som inte bara är fint möblerade utan välstädade också.
Många av Matildas besökare blir förvånade över att man kan bo så fräscht och personligt i ett korridorsrum. Hon bodde i ett annat rum innan hon flyttade in i det nuvarande, och det förra rummet förblev möblerat med Bostadens egna möbler.
– Så tråkigt, speciellt när man är inredningsintresserad, säger hon.

I DET NUVARANDE RUMMET åkte Bostaden-möblemanget upp på vinden utan pardon och en inredningsplan tog vid med färgtemat vitt, grått och rosa. På väggarna hänger inramade foton av vänner och familj för en mer personlig känsla.
Matilda tror att många bor så kort tid i sina rum så att de inte riktigt bryr sig om att inreda det från grunden, men själv vill hon bo personligt för trivselns skull och för att kunna känna sig ”som hemma”. Och hon planerar ju att stanna ett bra tag i sitt rum också.
– Hela min studietid, säger hon tvärsäkert.
Vilket efter huvudräkning innebär minst ett och ett halvt år till.

NÅGRA DAGAR SENARE cyklar jag och fotografen till Tavleliden för att besöka Albin Davidsson och introduceras för ett ovanligt sätt att bo som student. Det är en stor villa som tornar upp sig framför oss när vi står på gatan, komplett med två våningar, terrass och balkong. Det vankas frukost i köket när vi går in och alla hälsar glatt på oss – stämningen är fenomenal.
Albin lyfter fram planlösningen och storleken som det bästa med villan. Med sin halvöppna övervåning är den perfekt för spelningar, publik kan då vistas på båda våningarna. Med själva boendeformen (kollektiv) är samvaron det finaste.
– Det finns alltid någon att hitta på något med, säger han.

DEN ENDA NACKDEL han kommer på är avståndet till stan. Det är inte gångavstånd direkt, det går att cykla om väder och vind är gynnsamma men annars är det buss som gäller.
På sista frågan om det här lite lyxigare boendet höjt ribban för vad man faktiskt kan acceptera för boenden i framtiden funderar han en stund innan han medger att han kanske blivit lite bortskämd med ljuset ändå. Många och stora fönster, öppen planlösning och både balkong och terrass ger en ljus boendemiljö som han helst inte vill vara utan.
– Jag kan inte tänka mig en källarlägenhet, slår han slutligen fast.

 ANNELIE MARKGREN
FOTO: REBECKA GUSTAFSON

Fotnot: Reportaget publicerades första gången
i Vertex-bilagan Hem&Hälsa (Vertex nr 5-2013).