Brutalt, utmanande och helt fantastiskt. Så beskriver den Scandinavia Cup-aktuella elitidrottsstudenten Julia Häger skidåkningen, som hon kombinerar med logopedstudier.

Julia Häger.

Den digitala termometern på den röda lilla träboden visar minus nio grader när Julia Häger bromsar in sin blå bil på parkeringen vid Nydalas konstsnöspår. Hon öppnar takboxen och lyfter ut ett av 16 par skidor och lutar det mot bilen i väntan på att påbörja dagens träning. Sedan hon i höstas flyttade från Nykarleby i Finland över Kvarken till Umeå för att studera till logoped har åtskilliga timmar spenderats här.

Tävlingsdjävulen sitter djupt inrotad, vilket är en av Julias styrkor som idrottare. Att kunna pressa sig själv i spåret även när det går som tyngst kräver mycket driv, speciellt när klubbkompisarna och tränaren Sam Sundberg finns kvar i Finland.
– Jag är väldigt målmedveten och vågar tro på det jag gör, och så är jag väldigt energisk. Men eftersom vi tränar så mycket blir det en balansgång också. Man kan pressa kroppen för mycket, så man måste både våga vila och våga träna.

Livet som elitskidåkare och student innebär mest fördelar, tycker hon, men det medför också vissa begränsningar. Hon får ofta avstå roliga saker som klasskompisar hittar på, och någon solsemester på vintern kommer inte på tal.

Oftast är det ändå roligt att gå till träningen, till och med de allra tuffaste passen när mjölksyran attackerar varenda muskel och hela kroppen skriker efter vila.
– Jaa, det tycker jag om! Det är ju som så jobbigt när man gör det, men sedan efteråt är det skönt att känna den här känslan att man verkligen gav allt.

Närmast väntar den sista av tre tävlingar i Scandinavia Cup i Lettland som avgörs den 3–5 mars.
– Jag tar ett år i taget och försöker göra det året så bra som möjligt. Men det är klart att jag vill kunna göra internationella tävlingar och kunna prestera i dem också. Det är ju sådär. Skidåkning är ju så också att man måste ha tålamod, och få alla träningstimmar.

Läs hela reportaget i Vertex nr 2-2017.

Text och foto:
Vendela Wikström