De har en hel del makt i sina händer, ledamöterna i Umeå studentkårs fullmäktige. Trots det verkar många studenter inte veta vad kåren egentligen gör. Vertex besökte ett fullmäktigemöte och fick uppleva både spänning och skratt.

Det återstår en kvart till Umeå studentkårs fullmäktige ska öppna årets andra fullmäktigemöte. Än så länge är det knappt en handfull personer i salen, som går under det förtroendeingivande namnet Tryggheten. De flesta tar en kopp te eller kaffe innan de slår sig ned. Fikat som erbjuds är av det hälsosamma slaget, frukt. Det som ska bli eftermiddagens stora ödesfråga får jag tidigt veta av Stefan Brattlöv, rutinerad mötessekreterare sedan sju år tillbaka.
– Jag hoppas att vi blir beslutsmässiga, säger han och placerar mötets handlingar i ordning på skrivbordet.

Maja Westling, talman i fullmäktige.
Maja Westling, talman i fullmäktige.

För att kunna ta några officiella beslut krävs att minst 15 ledamöter kommer. Den låga närvaron på mötena är ofta ett faktum. Det här är något som Maja Westling, fullmäktiges talman och medlem i Kårcentern, ser som ett problem.
– Innan satt vi och diskuterade om vi kommer att kunna fatta några beslut. Jag tycker det är tråkigt att förtroendevalda inte tycker att det är så viktigt att dyka upp.

Ordet ”fullmäktige” ger säkert de flesta människor olika slags associationer. En del tänker förmodligen långdraget, andra att det präglas av politiskt käbbel. I Umeå studentkårs fall verkar båda föreställningarna vara fel. Åtminstone nuförtiden.

Bore Sköld, vice talman i fullmäktige.
Bore Sköld, vice talman i fullmäktige.

Bore Sköld, vice talman och medlem i Vänsterstudenterna, beskriver hur fullmäktige var som en politisk lekstuga när han först gick med 2009, men att arbetet stegvis har blivit allt mer effektivt.
– Själv hade jag en idé om att det måste bli mer seriöst och tillsammans med många från andra partier försökte vi köra på det. Att det har blivit progressivt och funkat mycket bättre genom åren är det som har fått mig att vara kvar, säger Bore Sköld.

När klockan närmar sig mötesstarten 15.15 har allt fler tagit en frukt och en stol. Men efter en snabb räkning är det fortfarande bara elva ledamöter på plats. Maja Westling tar ändå ton och inleder mötet medan sorlet i salen tystnar.
– Kul att så många är här idag.
Skratt fyller det avlånga rummet. Om det är något som slår en under mötets gång är det just den avslappnade stämningen.
– Ska jag ringa in några sossar? frågar Bore Sköld och tar upp telefonen.
De flesta håller med, medan en del tycker att de inte borde vänta 20 minuter på att folk ska börja ansluta. Trots det börjar dagordningen lite trevande och i ändrad form gås igenom.

Något som tas upp är kårens remissvar. Att tycka till om politiska beslut som skickas ut som remisser, till exempel från regeringens utbildningsdepartement, är ett viktigt sätt för kåren att påverka studenters situation.
– Universitetet har skickat in remissvar bland annat om tydligare kursplaner, och där har vi i kåren fått yttra oss. Här har universitetet tagit våra svar rakt av och i princip kopierat, förklarar Maja Westling. Hon beskriver de förbättrade kursplanerna som en viktig seger.

Mötet fortsätter i ganska rask takt. Bore Sköld kallar på uppmärksamheten och uppmanar att alla ska sätta sig runt ett långbord. Det är dags att spåna kring vårens kårval 13–23 april, då alla studenter som är kårmedlemmar får möjligheten att rösta på vilket parti som ska representera dem i kårfullmäktige.

Den stora frågan är hur man ska göra för att få fler att faktiskt utnyttja sin röst i valet. Under många år har kåren kämpat med ett lågt valdeltagande på runt 10–14 procent. Jag sätter mig bredvid och tjuvlyssnar på diskussionerna som går varma.
– Kåren syns för lite och nästan bara i Lindellhallen, tycker någon.
– Det borde vara ännu enklare att rösta, menar en annan.

Och så plötsligt händer det. Fyra personer har anslutit till församlingen och den magiska siffran 15 är nådd. Ett litet jubel uppstår över faktumet att de nu får fatta beslut. Bland annat säger man nej till att skicka representanter från kåren till Sveriges Förenade Studentkårers fullmäktige, som man just har gått ur. De gamla mötestiderna på fyra–fem timmar är sedan länge passé och efter mindre än en timme avslutar Maja mötet.

Erik Bröddén, ledamot för Umeås Liberala Studentförening.
Erik Bröddén, ledamot för Umeås Liberala Studentförening.

Erik Bröddén, medlem i Umeås Liberala Studentförening, menar att den som vill vara aktiv i kåren inte behöver oroa sig för att det är svårt att hinna med.
– Jag tror att det är lätt att man tänker sig att det tar jättemycket tid, men kårfullmäktige är ett möte i månaden. Jag kanske lägger ner fyra timmar i månaden på det, säger han.

För en del, som Maja Westling, är också kårengagemanget en slags språngbräda inför en karriär som politiker.
– Jag tror det kan vara bra för framtiden. Som jag som vill engagera mig politiskt, jag tror att det är bra att ha en relation med personer från andra partier. Det är människor som jag kanske kommer att sitta med i kommunen senare, säger hon entusiastiskt.

Cecilia Gustafsson
Foto: Sofia Sundström

• Läs mer om Umeå studentkårs
fullmäktige i Vertex nr 3-2015.

• Den 13–23 april 2015 är det val till Umeå studentkårs fullmäktige. Läs här vilka valfrågor de sju deltagande kårpartierna tycker är viktigast