De oskrivna krav som finns på doktorander blev övermäktiga och efter en hektisk höst brakade allt ihop. Tamara Andersson blev sjukskriven i nästan ett år på grund av arbetsrelaterad stress. Många doktorander upplever att stressen sliter på hälsan.

Ingen skulle nog säga emot påståendet att doktorandlivet verkar stressigt. I en skrivelse från Doktorandorganisationerna vid Umeå universitet framgår att stress är en ständigt närvarande faktor. I skrivelsen ingår HumDok-enkäten, där sammanlagt 44 av fakultetens doktorander besvarat frågor rörande hälsa. I enkäten framgår att 16 haft sjukfrånvaro som sträcker sig längre än en vecka. Av dessa har en klar majoritet, 10 doktorander, svarat att anledningen till sjukfrånvaron var stressrelaterad.

En av dem som varit sjukskriven på grund av stress är Tamara Andersson, doktorand vid institutionen för kultur- och medievetenskaper. Hon inledde sin doktorandtjänst 2010 och säger att de första stressymptomen kom redan 2012. Höstterminen 2013 beskriver Tamara Andersson som ”helt vansinnig” och att hon slutade fungera efteråt. Hon berättar om den händelse som fick henne att söka hjälp.
– Tidig vinter 2014 skulle jag åka buss ner till stan. Helt plötsligt visste jag inte vad jag måste göra för att ta mig till min plats. Jag visste att det var någonting, men inte vad. Till slut var jag tvungen fråga chauffören som svarade att jag måste klicka med buss­kortet. Det var så otroligt obehagligt att känna så.

Hon hade sådan ångest kopplad till jobbet att hon sökte sig till landstingets hälsocentral istället för till företagshälsan vid universitetet. Där fick hon höra från läkare att de sett doktorander och andra universitetsanställda med liknande symptom. Tamara fick höra att hon inte kunde jobba på ett tag.

Tamara menar att den hektiska hösten 2013 var en direkt följd av de oskrivna krav som finns på doktorander, vilka i realiteten avgör huruvida man kan ha en framtid inom akademin eller inte.
– På pappret står det att du under fyra års tid ska ta dina kurspoäng och skriva en avhandling. Men verkligheten ser inte ut så och hycklandet kring detta kan göra mig så förbannad. I ditt akademiska CV ska du givetvis kunna visa upp att du skrivit en avhandling, men utöver det ska man fylla i vad man har för övriga erfarenheter, och det är det som avgör om du kan konkurrera om jobb eller inte.

Tamara berättar att hon under hösten 2013 skrev ett kapitel till sin avhandling, ett kapitel till en engelsk antologi, undervisade i två kurser där hon var kursansvarig i båda och åkte på fyra konferenser under sammanlagt en månads tid.
– Man kan säga att jag gjorde allt som ansågs meriterande under hösten och jag kände mig så fruktansvärt duktig efteråt. Jag visste ju att det är sådant man måste göra för att komma vidare. Efteråt, när allt var klart, hann jag bara vara på jobbet några dagar under våren innan allt brakade ihop.
Vad behöver göras för att förändra situationen för doktorander?
– Ingen tjänar på att doktorander blir sjukskrivna och det finns en erkänd stressproblematik i jobbet. Umeå universitet borde kunna göra mer för att främja doktoranders hälsa och förebygga hälsofarlig stress. Umeå universitetet är en kunskapsproducent och här finns forskning och kompetens som visar hur man kan arbeta med att förebygga stress. Rent konkret tror jag att den individuella studieplanen kan användas bättre. Handledarkollegiet kan bli bättre på att, i ett tidigt skede, ta initiativ och styra så att man planerar in extra meriter under de två första åren, vilka oftast är lite lugnare. Där kan man ta sitt ansvar från handledarkollegiet, att har man en doktorand med ambitioner i den akademiska världen bör de förklara vad som krävs och hur doktoranden ska lägga upp planeringen på bästa sätt för att ta sig dit.

Läs mer i Vertex nr 7-2015.

Anders Samuelsson