Ett nästan fullsatt Aula Nordica hörde  Herman Lindqvist gå igenom större delen av sitt liv.
Det blev ingen långtråkig tillställning – utan 40 minuter lång underhållning.

När Herman Lindqvist igår gästade Umeå universitet för att berätta om sin 56:e bok  var intresset stort.
– Ska man skriva om sina minnen ska man ha minnen kvar, började han att säga.
Sedan gick han igenom sitt liv i kronologisk ordning: han berättade om hur han den första dagen i skolan i Finland blev nerslagen för att han pratade svenska – och därefter endast pratade finlandssvenska i skolan.

HERMAN LINDQVIST VISSTE visste alltid att han ville bli utrikeskorrespondent. Hans far var pressattaché på den svenska ambassaden i Helsingfors och det var dit alla journalister kom för att ta reda på läget i 50- och 60-talets Finland.
– När jag kom hem och möttes av cigarrök och doften av whiskey visste jag att det var kris i Finland, säger han och drar ner skratt från publiken.
Sen berättade han om de mer allvarliga åren i sitt liv. När han var 24 år blev han Aftonbladets utrikeskorrespondent i Prag. Därefter har han varit med i otaliga krig och katastrofer.

TROTS ATT HANS BERÄTTELSE är allvarlig så har han en lätt ton kryddad med humor och god självinsikt. Det var som att man inte ville att den korta föreläsningen skulle ta slut, det var så roligt att sitta och lyssna på mannen i den blå kavajen som faktiskt inte talade om kungar.

JOHAN MARKLUND