Vid lunchtid på onsdagen samlades ett 50-tal personer på campus för att lyssna till tal, jojk och sjunga den samiska nationalsången.  –  Det är en glädjens dag idag, säger doktoranden Moa Sandström.

Rökmolnen som bildas av utandningsluften i folksamlingen hintar om den 15-gradiga kylan. Frusna händer tar tacksamt emot värmen från den rejäla brasan som tänts i eldkorgen. De som dagen till ära klätt sig i renskinnsskor fryser inte om fötterna.

Omkring 50 personer har kommit för att fira samernas nationaldag på det som fram till tidigt 1950-tal var renbetesmarker i Umeå vintertid. Numer är platsen känd som Umeå universitets campus.
–  Kom vänner, klockorna klämtar. Kom vänner, följ vår ledare Elsa Laula. Kom renar och renkalvar. Kom ripor. Kom allihopa, fira samernas nationaldag med oss, jojka med oss. Välkommen hit, säger Krister Stoor, lektor och föreståndare för Vaartoe, Centrum för samisk forskning, med tryck i mikrofonen.

Han inleder sitt tal på samiska och översätter sedan till svenska. Mycket av kulturen finns i språket och enligt Krister är tillgången till samiskan en av de allra viktigaste frågorna för samerna. Han har själv nordsamiska som modersmål.

FN har har utsett 2019 till det internationella urfolksspråksåret, med syftet att belysa att många urfolksspråk är hotade, samt uppmana till insatser för att bevara språken.
–  Vi jobbar ju alltid med sådana här frågor, men ett sådant här år ger mer energi, det uppmärksammas på ett helt annat sätt, säger Krister Stoor.

Under firandet talar även Erik Törnlund från Amnesty Västerbotten. Han riktar kritik mot att regeringen ännu inte skrivit under FN:s konvention om ursprungsfolks rättigheter, och nämner flera områden där Amnesty ställer krav.
–  Avslutningsvis är det inte bara den samiska minoriteten som ska driva frågorna om mänskliga rättigheter och folkrätt. Det gäller alla. Det gäller majoritetssamhället. Det gäller regeringen. Och det förpliktigar, säger han.

Vid brasan står doktoranden Moa Sandström, som forskar om hur samiska konstnärer använder konst i relation till dekolonisering. Vid ingången till Humanisthuset hänger en stor tygbanderoll med ett porträtt av samiska feministen och frihetskämpen Elsa Laula, född 1877.
–  Om det är någon bok man ska läsa om Sápmi så är det hennes bok från 1904 Inför Lif eller död. Om man vill förstå den koloniala historien och nutiden är den extremt bra. Det är en till formatet liten och till innehållet storslagen text om detta.

Sist av allt sjungs den samiska nationalsången med hjälp av de textblad som delats ut. En av dem som deltar är Ida Lestander. Hon har tidigare studerat vid Umeå universitet och jobbat där. Hon bär en sjal i de klassiska samiska färgerna rött, blått, grönt och gult.
–  Jag är här för att jag är same själv. Jag kom hit för att jag ville uppmärksamma dagen. Jag ser väldigt mycket framemot den samiska veckan i mars också, säger hon.

Text och foto:
Vendela Wikström