Sabbatsår – en chans att glömma dyr kurslitteratur och tentaångest. Men det kan innehålla så mycket annat också. Umeåstudenten Gunilla Fallqvist ägnar sitt sabbatsår åt ett spännande uppdrag.

I Lindellhallens café råder lunchkaos. Luften fylls av sorlet från hundratals studenter som samlas för att äta. Det är dags för en kort paus i resan mot framtiden. En av rösterna i sorlet tillhör den 26-åriga umeåstudenten G­unilla Fallqvist. Precis som alla andra studenter i Lindellhallen har hon för en stund lagt universitetsstudierna åt sidan – om än för en något längre tid. Gunilla Fallqvist är nämligen mitt uppe i ett sabbatsår; ett år som egentligen är allt annat än en time-out.

SEDAN I SOMRAS har hon jobbat som projektledare på MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
– Det började som en praktik under vårterminen i samband med min utbildning. Jag praktiserade på den internationella avdelningen, på enheten som arbetar med humanitära insatser.
Praktiken ledde till ett sommarjobb, vilket senare ledde till en timanställning under hösten. Jobbet på MSB blev sedan en naturlig startsignal på Gunilla Fallqvists sabbatsår.
– För mig handlade det inte om skoltrötthet, jag var inte i behov av ett sabbatsår på det sättet, menar hon.

I BAGAGET HAR HON både en kandidatexamen i internationell kris- och konflikthantering, följt av en påbörjad master i krishantering och fredsbyggande. Erfarenheten från MSB ser hon som ett matnyttigt komplement till utbildningen, och menar att jobbkonkurrensen blir lättare att möta tack vare hennes redan stadiga fot på den tuffa arbetsmarknaden.
Men planerna för Gunilla Fallqvists sabbatsår sträcker sig längre än till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

I VÅR BEGER HON SIG till Västbanken för att under tre månader arbeta som fredsobservatör i Palestina, där hon deltar som följeslagare i det Ekumeniska Följeslagarprogrammet, via Sveriges kristna råd.
– Tillsammans med fyra andra svenskar, och även människor från resten av världen, ska vi fungera som en internationell preventiv närvaro. På plats ska vi rapportera tillbaka till FN och skriva egna rapporter som sedan skickas vidare till opinionsbildare i Sverige. Tanken är att vi ska uppmärksamma situationen genom att sprida kunskap om den, berättar hon.

RESAN SER HON SOM ytterligare en berikande erfarenhet, och kanske inte minst som ett viktigt steg mot framtiden.
– Jag befinner mig lite i limbo just nu, men det är ganska skönt. Efter sabbatsåret kommer jag ha en större förståelse för min utbildning och kan utvecklas på ett helt annat sätt. Jag ser fram emot att börja plugga igen. Och jag är säker på att jag vill arbeta humanitärt även i framtiden.
Sabbatsår – är det något du rekommenderar?
– Absolut! Det är väldigt givande. Kanske extra givande under högre utbildningar, eftersom man får chans att samla viktig arbetslivserfarenhet kring det ämne man studerar. Om man dessutom går en utbildning som inte erbjuder praktik kan det vara på sin plats med en paus och arbetslivserfarenhet. Det viktiga är att återvända till studierna innan det är för sent.

CHARLOTTE RENSTRÖM
FOTO: REBECCA GÖRANSSON