Hade jag fortsatt spela under studietiden hade jag kanske inte suttit här idag. Det säger Oskar Vesterberg, som tagit sig ur sitt spelmissbruk och nu hoppas kunna hjälpa andra med samma problem.

De flesta av oss har någon gång köpt en skraplott, spelat på travet eller testat andra former av spel. Men vad händer när spelbehovet och drömmen om storvinsten växer sig allt starkare och blir till ett beroende somman inte längre kan kontrollera, som tar överhanden på hela ens liv? Vertex har träffat umeåstudenten Oskar Vesterberg, som berättar om hur han hamnade i ett spelmissbruk, tog sig ur det och idag är engagerad i Spelberoendegruppen i Umeå.
När började du spela för egna pengar?
– Jag minns så väl när jag strax efter jag fyllt 18 skaffade Visa-kort. Nästan direkt började jag spela på internet. Det var poker, bingospel men främst casinospel, som senare skulle bli det största problemet. Men det var också kupongspel, bland annat trav och stryktips. Jag spelade för att jag tyckte det var roligt och vann lite då och då.
När kände du för första gången att det blivit ett problem?
– Det var en övergångsperiod på gymnasiet. Då började jag så smått känna att jag var tvungen att spela, fastän det inte längre kändes kul. Jag försökte sluta spela i perioder under gymnasiet och jag höll upp en till två veckor, men det misslyckades och sedan var jag tillbaka igen.

EFTER GYMNASIET, hösten 2008, flyttade Oskar till Skellefteå för att påbörja en teknisk högskoleutbildning. Under det följande året kände han att kontrollen över spelandet försvann eftersom.
Han förklarar att han hamnade i den onda cirkel som missbruk ofta leder till. Den där spelandet i sig ger ångest och där man försöker dämpa den med mer spelande.
– Det blev mer och mer och högre och högre summor. Jag började sälja fonder för att fylla på kontot och på våren 2009 spelade jag bort massor.

Läs hela artikeln här.

 TEXT OCH FOTO:
ANDERS SAMUELSSON