Självförverkligande är på modet idag, men att satsa på sig själv måste inte konkurrera ut omtanken. Tvärtom. Vertex har träffat tre studenter som engagerar sig för att förbättra andras liv.

I Pingstkyrkan Öst på Stan träffar vi Joakim Henriksson. Han tar ton och bränner av några melodier på flygeln i den folktomma kyrksalen och det klingar vackert mellan väggarna. Han är musiklärarstudent med inriktning mot högstadiet och han fokuserar på musik i sitt uppdrag som volontär. Han organiserar och genomför den musik som hör till de kyrkliga sammankomsterna och ger ibland uppträdanden ihop med andra frikyrkomedlemmar. Ibland leder han sammankomster också.

ATT HJÄLPA TILL på olika sätt i Pingstkyrkan har varit självklart under åren och Joakim har tidigare bland annat varit ungdomsledare. Kontakten med unga människor var något han trivdes superbt med och som senare fick in honom på lärarspåret.
– Alla förstår nog inte hur mycket tid man lägger ner, säger han om sitt nuvarande ideella uppdrag, men förklarar (mest på skämt) att vissa kurser på lärarprogrammet inte är jättehårda heller.

ideellt_olleOLLE KARLSSON har vid sidan av studierna på socionomprogrammet arbetat som volontär på bris, Barnens rätt i samhället, något som han alldeles nyligen upphört med på grund av bris omorganisation från volontärer till anställda. Till bris kommer mejl och samtal från barn och ungdomar som vill ha en vuxen att prata med. Olle förklarar att man som volontär på bris kan chatta, svara på mejl eller ta emot telefonsamtal. Själv föredrar han utan tvekan telefonsamtalen.
– Det är något extra att prata med någon direkt, röst mot röst, menar han.

IBLAND BLIR arbetet påfrestande. Dels kan man bli trött när alltför många ringer för att testa en och se hur man reagerar, och dels kan samtal vara från unga människor som har det svårt och inte mår bra. Då gäller det att hänga av sig ”bris-rocken” efter passet så att man inte tar med problemen hem.

ideellt_joel2DJUR ÄR VARKEN mat, underhållning eller kläder, utan har ett egenvärde. Det tycker Joel Olofsson. Han är vegan och medlem i Djurens Rätt, och djurrättstankarna har funnits med honom länge. När han tog steget och blev vegan var det efter grundliga överväganden av för- och nackdelar.
Veganism handlar inte bara om vad man äter, menar han, utan är ett ideologiskt ställningstagande. Till exempel bär Joel varken päls- eller skinnkläder och han använder inte djurtestade produkter. I organisationen Djurens Rätt är det inte mer än några timmar per månad han jobbar med namninsamlingar eller mässor – men veganismen omfattar hela hans liv.
– Det är en livsstil, förklarar han.

ANNELIE MARKGREN

Läs längre reportage i Vertex nr 6-2013,
som utkommer den 3 september.