Två av de tre studentkårerna vid Umeå universitet har färre än hälften av de ”möjliga” studenterna som kårmedlemmar. Men alla tre kårerna ligger fortfarande, med klar marginal, över riksgenomsnittet vad gäller så kallad anslutningsgrad, enligt en enkätundersökning.

Anslutningsgrad.
Anslutningsgrad.

Vertex begärde i december ut studentkårernas medlemsantal och anslutningsgrad mellan åren 2013–2015. Anslutningsgraden anger hur många av det totala antalet studenter som valt att bli medlem i den studentkår som representerar studenterna vid fakulteten eller fakulteterna i fråga. Totalt sett visar siffrorna att knappt hälften av umeåstudenterna väljer att bli medlemmar i en studentkår – närmare bestämt 42 procent förra hösten (se diagrammet och siffror i faktaavsnittet under artikeln).

Umeå medicinska studentkår, UMS, är en av få kårer i Sverige som kan stoltsera med att representera mer än hälften av sina studenter, då de förra året hade en anslutningsgrad på 63 procent.

Alexander Siotis, ordförande i Umeå medicinska studentkår.
Alexander Siotis, ordförande i Umeå medicinska studentkår.

– Jag tror det är många faktorer inblandade, säger Alexander Siotis, ordförande för UMS. Dels är vi en slimmad organisation med bara två heltidsarvoderade och kan därför ha låga medlemsavgifter, dels har vi även Kårhuset villan som är med hela vägen från inskrivningen och genom hela studietiden. Jag tror många känner att Kårhuset villan är som ett hem under studietiden.

Den enkätundersökning som SFS, Sveriges förenade studentkårer, gjorde i slutet av förra året visar att UMS är i ett exklusivt sällskap. Endast tre av de 22 svarande studentkårerna angav en anslutningsgrad på 50 procent eller mer. Genomsnittet bland de svarande låg på endast 29 procent. Ser man på Umeås kårer ligger alla tre över genomsnittet av de svarande i enkätundersökningen. Umeå naturvetar- och teknologkårs ordförande Olov Tingström säger att de studenter som pluggade vid tiden för obligatoriets avskaffande är borta idag.
– Jag tror därför att det planats ut och att vi inte kommer att se någon ytterligare nedgång. Nu gäller det att anpassa sig till det.

Nils Persson, ordförande i Umeå studentkår.
Nils Persson, ordförande i Umeå studentkår.

Bland de tre kårerna vid Umeå universitet var det Umeå studentkår som förra året hade lägst anslutningsgrad: 35 procent. Ordförande Nils Persson säger att de självklart inte är nöjda, även om det utifrån förutsättningarna får anses som godkänt.
– Därför arbetar vi också med att så gott vi kan nå ut med information om vad kårerna gör. Självklart erbjuder vi olika typer av förmåner för studenter också, men det är inget vi kan bygga verksamheten på. Det måste finnas ett genuint engagemang. Problemet är att vi inte har obegränsat med tid att lägga på just informationsbiten. Det studentfackliga arbetet kommer alltid först.

Olov Tingström, ordförande i Umeå naturvetar- och teknologkår.
Olov Tingström, ordförande i Umeå naturvetar- och teknologkår.

NTK har haft mellan 43 och 44 procents anslutningsgrad under de senaste tre åren. Olov Tingström säger att de hela tiden arbetar för att göra mer och för att erbjuda så hög service som möjligt, Han säger även att det är viktigt att få upp anslutningsgraden så mycket som möjligt för att vara starkare som organisation. Men huruvida det finns en undre smärtgräns där kårerna inte längre kan sägas representera studenterna som grupp är han tveksam till.
– Det finns säkert en, men problemet är att man inte kan säga var den ligger. Men idag har vi studenter som frivilligt gått med eftersom de tycker vi gör ett bra jobb, istället för att tvingas vara med som det var förr. Att ha studenter som är missnöjda med att tvingas betala avgift är ett problem i sig.

Fram till den 30 juni 2010 tvingade det så kallade kårobligatoriet studenterna att vara betalande medlemmar i en studentkår, Sedan kårobligatoriets avskaffande har kårerna vid de statliga lärosätena tvingats se sitt medlemsantal sjunka drastiskt. Men detta gäller inte de privata universiteten och högskolorna runt om i landet. Bland annat har Chalmers och Jönköpings universitet valt att ha kvar sina obligatoriska medlemsavgifter. Nils Persson tror inte att ett återinförande av kårobligatoriet vid de statliga lärosätena vore rätt väg att gå.
– Verksamheten måste bygga på engagemang och inte piskor eller morötter. Att gå med i kåren är en solidarisk handling och inget vi kan tvinga folk till, då frivilligheten är en förutsättning för engagemanget.

Alexander Siotis ser däremot fördelar med ett kårobligatorium då det kan bli problematiskt vid samarbeten och förhandlingar med Umeå universitet, när de samtidigt är de som ger kårerna pengar.
– Universitetet ger pengar och är de som godkänner ens ansökan om kårstatus. Så jag tycker, och detta är helt min personliga åsikt, att det vore en bra idé. Kåren gör ett så pass viktigt arbete, främst i utbildningsbevakningen, och vi är med och utvecklar Umeå universitet. Kårerna ska dock fortfarande känna pressen att erbjuda så låga avgifter som möjligt och erbjuda en bra utbildningsbevakning och ett bra utbud av studiesociala aktiviteter.

Olov Tingström säger att det å ena sidan är ekonomiskt svårare efter obligatoriets avskaffande, men att det finns en uppsida.
– Fördelen är att man måste göra ett så bra jobb som möjligt för att visa studenterna att det lönar sig att vara medlem.

Text och foto:
Anders Samuelsson