– Vardagliga rörelser som att gå och stå är något som de flesta tar för givet. För mig krävs det mer ansträngning och koncentration, säger umeåstudenten Lovisa Wiklund.

Namn: Lovisa Alma Amanda Wiklund. Ålder: 20. Pluggar: Socionom-programmet vid Umeå universitet. Bor: Nydalahöjd, Umeå. Kommer från: Luleå. Framtidsplaner: Jobba som socionom, med inriktning på funktionsvariationer.

Lovisa Wiklund har en CP-skada, sitter i rullstol och flyttade inför höstterminen till Umeå för att börja sin första termin på socionomprogrammet. Den tidigare lulebon hamnade inte här av en slump, utan valet av både program och studentstad har sedan länge varit självklart.
– Egentligen har jag alltid velat bli socionom. Och Umeå som stad valde jag dels för att det är relativt nära hem, men även för att min syster bor här. Det har ju gjort att jag själv varit här en hel del och redan fått någon form av socialt nätverk, berättar hon.

Lovisa har en grav CP-skada, vilket många som hon möter inte förstår vid första anblick.
– Ibland kan jag känna mig rädd för att berätta om min diagnos när jag träffar nya människor. Med tanke på alla negativa fördomar så finns oron att de kanske skulle ändra uppfattning om mig. Men det är både och, det där. Många gånger känner jag mig stolt också, över att kunna motbevisa folks fördomar och ge en ny bild.

Läs hela reportaget i Vertex nr 1-2017,
som utkommer den 27 januari.

Text och foto:
Jennifer Söderlund