Stora stenar och gamla grova träd är lugnande medicin för stressade nutidssjälar. Skogen är en miljö där vi får vara utan krav, enligt forskaren Elisabet Sonntag Öström.

Elisabet Sonntag Öström är utbildad sjukgymnast och menar att psykisk hälsa hör till yrket lika mycket som fysisk. När hon studerade vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, väcktes intresset för naturen och skogen som källa till inre ro.

Stressen och pressen som många känner i sina liv idag tror Elisabet Sonntag Öström, numera adjunkt vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, att det finns flera olika förklaringar till. En är urbaniseringen, att vi i högre utsträckning än någonsin tidigare lämnat landsbygden och flyttat in i folkvimlet och bullret i städerna.

En annan möjlig förklaring är informationssamhället, som ständigt tvingar våra hjärnor att ta in och processa stora mängder information. Att vi numera är uppkopplade dygnet runt gör inte heller saken bättre.

Elisabet Sonntag Öström påminner om att vi egentligen i grunden är ”grottmänniskor” som inte riktigt hunnit med den snabba tekniska utvecklingen, och att åsynen av vårt ”urhem” – naturen – därför är något som undermedvetet skänker oss ro. Den stress som vi kan uppleva i tillvaron är i sig inte farlig, men stress utan möjlighet till avkoppling kan bryta ner oss.

Skogen tenderar att ge omedelbar effekt mot stress genom att verka lugnande. Det visar inte bara Elisabet Sonntag Öströms studier – flera studier med olika inriktningar har gjorts inom området. Stora gamla stenar och gamla träd är beständiga. I ur och skur fanns de där innan vi kom hit och finns kanske kvar efteråt. Det är en bild som människor tenderar att reagera positivt på.

Skogen är också en miljö där vi tillåts att bara vara. Här kan det hända saker som väcker vår nyfikenhet, men sällan på ett kravfyllt sätt. Det blir en vaken vila, menar Elisabet Sonntag Öström.

Läs hela artikeln i Vertex nr 6-2015.

Annelie Markgren
Foto: Sofia Sundström