– En dag här inne ser nog inte ut som i andra hus. Det är musik mer eller mindre hela tiden och inte direkt några fasta middagstider klockan fem.
Det säger  Petter Jakobsson, en av de musiker som bor i kollektivet Lärkträdet.

Längs Backenvägen ligger det rymliga huset, som till det yttre ser ut som vilket hus som helst på området. Men bakom det röda staketet och innanför den vita fasaden ryms musikkollektivet Lärkträdet, där tre umeåbaserade band har sitt näste: Lärkträdet, Brother North och bandet vi ska lyssna på ikväll, Högkvarteret.

BANDEN HAR UNDER den senaste tiden spelat flitigt på ställen runt om i stan, bland annat på 5ive, Scharinska, Jazzfestivalen och Norrlandsoperan. Freyr Flodgren är den som figurerar i alla tre banden. Han har bott i huset i sex år och säger att det sedan två år tillbaka utvecklats till ett musikkollektiv bestående av fyra musiker och en konstnär.
– Det är musiker man träffat på under åren som inte haft någonstans att bo. Så det har blivit ett ställe där vi, och säkert 30 andra musiker från länet som kommit förbi för att spela, skapar musik dagarna i ända.

HÖGKVARTERETS MUSIK betecknas av dem själva som akustisk funk med rap. Förutom Freyr, Lucas Enquist, Hampus Larsson Bojtikken, Elias Häreskog och Sebastian Jonsson finns rapparna Von Hagen (Johan Hagen) och Stinsen (Petter Jakobsson) som båda bor i kollektivet. De är inflyttade från Malmö och har sin egen filosofi vad gäller den genre de verkar inom.
– Vi vill visa att det går skilja rap från hip-hop och att det inte bara behöver vara hårt och macho, förklarar Petter. Högkvarterets musik visar att det passar i vilken musik som helst och bör räknas som vilken annan sångstil som helst.

BASEN TEJPAS, KABLAR PLUGGAS in i den lilla förstärkaren som står mitt på köksbordet för att sedan bytas ut mot en annan. I brist på ett rytmägg plockas saltburken ned för att ge lite takt. Freyr sitter i fönstret och spelar på sin gitarr medan barndomsvännen Lucas Enquist stämmer sin. Det är ständigt liv och rörelse i det kök som fungerar som replokal för bandet.
– Ofta har vi inte fasta tider för rep, utan det börjar med att någon sitter och spelar och sen kommer någon annan med sin idé och sen är det igång. Väldigt spontant.

Blir man inte sugen på att ha det tyst ibland?

– Jo, säger Freyr, men ofta sitter man på sitt rum och spelar så då hörs det inte så mycket. Och vi har en regel att man faktiskt får bli arg på de andra.

PÅ BORDET LIGGER sladdar, slutsteg, öl och kaffekoppar. Två av kollektivets medlemmar har precis gått ut för att köpa glödlampor för att få lite ljus i köket. När lamporna är fastskruvade och ljuset slagits på ställer de upp sig i köket för att spela den första låten för kvällen. De två mikrofonerna delas broderligt och under några minuter glömmer man att det är ett kök man befinner sig i. När musiken tystnar diskuteras vad de just spelade – och nästa låt ska precis ta sin början.
Klagar inte grannarna?
– Nejdå, säger Johan. På ena sidan gården bor en tant som brukar komma ut på balkongen för att lyssna på oss när vi spelar.
– På andra sidan bor också folk som gillar musiken. Så vi vill passa på att hälsa att vi älskar dem.

FREYR PLUGGADE till för ett år sedan Freds- och konflikthantering vid Umeå universitet, men hoppade av för att kunna lägga mer tid på musiken. Och det verkar ha betalat sig då samtliga tre band han är med i kommer släppa fullängdare inom ett par månader. Något som han hoppas kommer ge fler spelningar, och även lite mer uppmärksamhet i hemstaden.
– Här i Umeå verkar ingen riktigt lägga märke till oss, samtidigt som det skrivs om oss på bloggar i Brasilien, säger Freyr. Det känns roligt, men samtidigt lite underligt.

TEXT OCH FOTO: ANDERS SAMUELSSON