– Jag hann bara tänka, herregud, hoppas det går bra. Sen landade jag på rumpan, slog armen och sedan huvudet. Judith Felten har cykelhjälmen att tacka för att forskarkarriären – och livet – kan fortsätta.

Judith Felten, till vardags forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet, skulle cykla till Ålidhem en söndag i oktober. Hon bor på Umedalen och cyklade som vanligt längs strandpromenaden. I slutet av backen vid Backenkyrkan, där vägen svänger och asfalten övergår till grus, kände hon att något inte stämde.
– I svängen känner jag att det börjar svaja och sen försvinner cykeln under mig. Jag hann bara tänka, herregud, hoppas det går bra.

Armen fick rejäla skador och även huvudet slog i. När Judith senare tittade närmare på hjälmen såg hon att den hade spruckit och blivit intryckt på sina ställen. När hon ser tillbaka på händelsen inser hon att det hade kunnat sluta betydligt värre.

Efter olyckan fick Judith Felten en ny cykelhjälm. Hjälmexperten Kenneth Gruffman fixade inställningarna.
Efter olyckan fick Judith Felten en ny cykelhjälm. Hjälm-experten Kenneth Gruffman fixade inställningarna.

Västerbottens läns landsting och projektet Hälsa 2020 sponsrade Judith med en ny hjälm när de hörde talas om olyckan. Kenneth Gruffman på landstinget, välkänd eldsjäl för ökad cykelsäkerhet, hjälpte henne att ställa in den.
– Jag ser många som har hjälmen hängande långt bak och hade jag haft den så hade jag nog slagit mig värre, säger Judith Felten.

Kenneth Gruffman arbetar nu tillsammans med studentkårerna för få fler studenter att bära hjälm.
– Med information och utprovning kan man få fler att använda hjälm. Sen får man se till att universitetet hakar på och att den går att köpa för ett rimligt pris. Från universitetet är det inte pengar som är problemet, utan det är viljan som saknas, säger Kenneth Gruffman.

Läs mer i Vertex nr 2-2016,
som utkommer den 23 februari.

Anders Samuelsson