I Sverige ska studielånen betalas tillbaka inom 25 år. I Norge kan lånen i efterhand omvandlas till bidrag. Skillnaderna mellan i studiemedlets upplägg ute i Europa är stora, visar Vertex rundsvep.

Få ämnen har debatterats så flitigt som det svenska studiemedelssystemet. Åtminstone bland studenterna själva. Men tittar man bortom landets gränser och ut över resterande Europa visar det sig att villkoren för medel avseende eftergymnasiala studier är väldigt olika. Både vad gäller ersättningens storlek, utformning samt återbetalnings- och resultatkrav. Vertex fick tag på två rapporter med vilka vi jämförde det svenska studiemedlet med övriga Europa. Nedan följer ett urval av de skillnader som finns.

SVENSKA OCH DANSKA studenter är de som i högst grad använder studiemedlet som huvudsaklig ersättning. Sverige och Danmark är de enda europeiska länderna där studiemedlet i snitt utgör mer än 50 procent av den totala inkomsten för studenter med eget boende. Generellt visar rapporten att studiemedel i form av både bidrag och lån är vanligt i norra Europa, medan det i de sydeuropeiska länderna är vanligare med endast en bidragsdel. I exempelvis Kroatien finns endast en bidragsdel, men denna baseras på meriter och delas endast ut till de studenter som har  de bästa studieresultaten.

DET ÄR TEORETISKT möjligt för studenter i de flesta europeiska länder att låna pengar för sin undervisning. För att lån ska anses som ett allmängiltigt sätt att finansiera sina studier krävs att fem procent av studenterna i landet nyttjar detta. I Portugal är det endast 3,4 procent som tar lån och motsvarande andel i Frankrike är endast 0,1 procent.

I ÅR ÄR DEN SVENSKA bidragsdelen 2 796 kronor och lånedelen 6 124 kronor, beräknat på fyra veckors heltidsstudier. I rapporten från Eurostudent framgår det att det svenska studiestödets köpkraft står sig väl jämfört med övriga europeiska länder. Däremot består det svenska studiemedlet av en ovanligt hög andel lån och en något lägre bidragsdel.

I SVERIGE HAR MAN 25 ÅR på sig att betala tillbaka sina lån (eller det antal år som kvarstår innan låntagaren fyller 60), vilket är tidsmässigt generöst jämfört med villkoren i de flesta andra europeiska länderna. Däremot förväntas studenten ha betalat tillbaka hela summan inom denna period. I exempelvis Norge och Holland finns möjligheten att i efterhand få lånen omvandlade till bidrag. Detta om studenten presterar tillräckliga resultat och tar sin examen på utsatt tid.

I DE NORDISKA LÄNDERNA räknas studenten som en individ och får därmed sin ekonomiska ersättning personligen. I andra länder, bland annat i Belgien, Tjeckien och Frankrike, ses studentens familj som den enhet som får ersättning utifrån familjens ekonomiska situation. Då i form av skattelättnader. Med andra ord förväntas det i högre grad att familjen försörjer studenten under studietiden jämfört med exempelvis Sverige.

KRAVEN PÅ STUDENTERNA varierar också kraftigt. I Sverige måste studenten klara minst 75 procent av de kurser han eller hon läser. Om denne inte klarar detta dras studiemedlet in. Liknande krav finns i flera andra länder men då i form av tidskrav, det vill säga att man klarar utbildningen på utsatt tid.

DETTA ÄR NÅGRA AV DE skillnader som finns mellan länderna. Kanske tycker du att det svenska systemet fungerar bra, eller föredrar du andra länders tillvägagångssätt? Kommentera gärna!

ANDERS SAMUELSSON