Tanja Frenell blir riktigt arg när hon tänker på de snåla djävlar som bor kvar i sina studentlägenheter fast de fått jobb. För att inte tala om Statens svek.

Tanja Frenell pluggar Lärarutbildningen, år 1-6, i Umeå.
Tanja Frenell pluggar Lärarutbildningen, år 1-6, i Umeå.

Packa in så mycket som möjligt i en vagn och bygga ett pussel av allt så det sitter fast under resan. Att städa så att hela den gamla bostaden blir skinande ren och tom på allt som kan stå till vittne om att jag spenderat en tid där. Att stå utanför det gamla, längta efter det nya men samtidigt inte kunna hålla tillbaka en tår vid tanken på hur man utvecklats eller förändrats under den tid som varit. Att flytta.

Vid terminsstart är det många människor som står och väntar på att kunna flytta. Det är sån bostadsbrist här i min stad, Sundsvall, att Mitthem, som tidigare haft bostadsgaranti för alla studenter nu har stoppat den. Det är sån brist att jag ser priser som passar Stockholm på andrahandsmarknaden. Det är sån bostadsbrist att jag på riktigt blir arg när jag tänker på de snåla djävlar som bor kvar i sina studentlägenheter fast de fått jobb.

Det här med en galen bostadsmarknad blir än mer intressant om man tänker på att en del av befolkningen förmodligen skulle bli bostadslösa om bankerna skulle få kris eftersom bankerna praktiskt taget äger mängder av hus och lägenheter som är belånade till tusen. Säkert är de ännu mer belånade nu när det är en renoveringshets utan like.

Men för de flesta studenter är inte bostadsrätt och renovering riktigt aktuellt. Studenterna söker sig till universiteten i brist på jobb eller av lust att lära. Under barndomen har man som svensk lärt sig att man får faktiskt det mesta i Sverige när det kommer till utbildning. Våra universitet tar inte några avgifter av oss och hur bra är inte det?

Men den här snälla, lugna vaggan, staten som hyssjat oss att tänka att allt går bra i Sverige, ger oss stackars barn niten när blöjan behöver tömmas. Ja, eller ingen blöja riktigt men ett basbehov helt klart! Vi får pengar och bra lån för att kunna plugga oss kloka på gratis universitet, men en bostad finns inte att tillgå och vissa tvingas ge upp drömmen.

I min hand har jag en nyckelknippa. Med den kommer jag in i tre lägenheter. Min hand har också vita stänk från färg. Blå små märken på ben och armar vittnar om kantiga möbler som inte gått att få upp för de två snurrade trapporna utan att slå sig på dem. Jag har röda ögon av sömnlösa nätter, på grund av värme eller stress, det vette fasen. Jag har flyttat. Men drömmen har nog bara börjat.

Tanja Frenell