Sperma och ägg med hög kvalitet är en bristvara – i alla fall bland landets barnlösa par. Nu hoppas IVF-kliniken i Umeå att fler studenter ska bli donatorer.

Daniel vill vara anonym.

Vart sjätte par har svårt att få barn och av dessa får några beskedet att de inte alls få barn tillsammans. En möjlig lösning på problemet är att ta hjälp av en donator. Men vid IVF-kliniken i Umeå har man inte tillräckligt många ägg- och spermadonatorer för att kunna tillgodose behovet. Vertex träffar Daniel, en student i 30-årsåldern, som under tre års tid donerat sperma till IVF-kliniken i Umeå.

För fyra år sedan fick Daniel, via en bekant som själv donerade, höra talas om att IVF-kliniken i Umeå behövde spermadonatorer.

– Jag har en person i släkten som hade jättestora problem med att skaffa barn. När det väl lyckades såg jag den största lyckan av alla. Så för mig känns det som en bra och viktig verksamhet.

NÄR DANIEL ANMÄLT SITT intresse fick han information och samtalstid om vad det egentligen innebär att donera. Under ett efterföljande läkarbesök sattes fokus på om det fanns sjukdomar i släkten, hans livsstil vad gäller droger och alkohol, hur hans livssituation såg ut samt varför han ville donera.

Efter en månads obligatorisk betänketid var det dags att göra provtagningar för att kontrollera om det fanns medicinska skäl till att inte donera. Daniel beskriver hela processen som mycket professionell. Det fanns hela tiden möjlighet att backa ur.

– För egen del kände jag mig både välinformerad och beslutsam. Ingen försökte pressa mig, personalen förklarade både för- och nackdelar med att donera.

Daniel säger att fördelen är tämligen enkel: man hjälper barnlösa att bli föräldrar. Nackdelen, förklarar han, är att när barnet fyllt 18 år har han eller hon rätt att få veta vem donatorn är, och har då möjlighet att ta kontakt med honom.

– Om det skulle hända vet man ju inte i vilken situation den personen är. Kanske har han eller hon kommit snett i livet, mår inte bra eller vill knyta an fastän man själv inte vill.

MARIA LÖWSTEDT ÄR EMBRYOLOG och rekryterare av ägg- och spermadonatorer vid IVF-kliniken i Umeå. Hon menar att det är sällsynt att barnet när det fyllt 18 vill veta vem donatorn är och kontakta denne.

– Det handlar om någon promille av alla donationer. Vi tar vårt ansvar och hjälper de som vill veta vem donatorn är, men i de allra flesta fall räcker det med att de får läsa det personliga brev som alla donatorer får skriva. Det är viktigt att tillägga att en donator inte är pappa eller mamma och inte har något juridiskt ansvar för personer som fötts genom insemination från deras donationer.

Daniel säger att han förklarade hela situationen för sin flickvän; att det här var något han ville göra. Hon var till en början tveksam och ville ha mer betänketid, vilket Daniel respekterade.

– Det är viktigt att prata igenom det med sin partner, som kanske inte tycker det är okej. Och sedan fundera över hur man skulle reagera över om personen knackar på en dag. Hon visste vad jag tyckte och det kändes skönt att ha den diskussionen.

DET FANNS EN STOR ANSPÄNNING inför den första donationen, berättar Daniel, mycket beroende på att han då skulle få veta vilken kvalitet hans spermier hade.

– Om det hade varit dålig kvalitet hade det kunnat innebära problem att skaffa egna barn i framtiden. Det hade varit ett jättetungt besked. Nu visade det sig att kvaliteten var bra och det känns skönt att känna till.

Maria Löwstedt är medveten om att det kan finnas en rädsla i att få veta, redan i ung ålder, om det finns några genetiska sjukdomar eller eventuella problem att skaffa barn. Hon framhåller att fastän man får beskedet om att ens spermier inte är lämpliga för donation behöver det inte innebära några problem att skaffa barn.

– Spermierna fryses ned till -196 grader Celsius, vilket inte är ett naturligt tillstånd på något sätt. Så fastän man har god spermiekvalitet är det i slutändan inte alla som klarar nedfrysningsprocessen.

FRÅN IVF-KLINIKENS HÅLL  vill man att donationer görs regelbundet, för att på så sätt kunna bygga upp en bank från en och samma donator. Detta för att föräldrar som vill skaffa fler än ett barn ska kunna använda samma donator. Ersättningen ligger i dagsläget på 500 kronor per spermadonation och 3000 kronor per äggdonation.

Det är låga ersättningar, åtminstone om man jämför med usa, där till exempel California Cryobank betalar upp till 1 200 dollar, cirka 8 000 kronor, för en månads spermadonation. Ersättningen för äggdonationer vid kliniken Tiny Treasures i Massachusetts motsvarar cirka 33 500 kronor.

– Ersättningen för äggdonatorer är högre eftersom det är ett ingrepp och dessutom en hormonbehandling, säger Maria Löwstedt. Inget är bestämt i dagsläget, men det talas om att höja ersättningarna i Sverige.

Daniel berättar att han under sin studietid gjort ungefär 20 donationer uppdelade under olika perioder. Under dessa perioder fick samlivet med flickvännen stå åt sidan en aning.

– Största problemet var nog abstinensen, men det är individuellt. Innan en donation får man inte ha haft utlösning på tre dagar och man kan donera upp till ett par gånger i veckan.

UNDER 2011 GJORDES 170 spermadonationsbehandlingar och 13 äggdonationsbehandlingar i Umeå. Behovet är stort och väntetiderna för barnlösa långa.  Kötiderna för spermadonationsbehandling är 6–12 månader och för äggdonationer rör det sig om väntetider på uppåt tre år. I dagsläget kan IVFkliniken inte minska dessa tider då det inte finns tillräckligt hög påfyllnadsgrad i relation till behovet. Maria Löwstedt säger att de gärna ser fler studenter väljer att donera såväl sperma som ägg.

– Vi letar hela tiden donatorer och vi hoppas att fler studenter ska få upp ögonen för detta problem. Universitetet ligger precis bredvid och de flesta studenter är så pass unga att de tillhör den målgrupp vi letar efter. För kvinnor är det upp till 35 år och för män är maxåldern 43. Efter det sjunker fertiliteten.

ANDERS SAMUELSSON

 Fotnot: Daniel heter egentligen något annat.