Mer än var fjärde doktorand har upplevt sådana brister i handledningen att det utgjort ett hinder i deras forskningsarbete. Det framkommer i en ny rapport.

Det är Universitetskanslersämbetet, UKÄ, som sammanställt rapporten Doktorandspegeln 2016. Rapporten baseras på enkätsvar från 4751 doktorander i landet.

Svaren visar bland annat att var femte doktorand anser att handledaren inte visar något större intresse för deras studier.
– Handledarens främsta uppgift är att stödja doktoranden att utvecklas till en självständig forskare med ett vetenskapligt förhållningssätt. Utan en engagerad handledare fungerar inte forskarutbildningen bra, säger Anette Gröjer, projektledare för rapporten.

27 procent uppger att de upplevt sådana brister i handledningen att det utgjort ett hinder i deras forskningsarbete. Nästan en femtedel anser att de befunnit sig i en besvärande beroendeställning till sin handledare.

Samtidigt är doktorandtillvaron långt ifrån nattsvart, att döma av enkäten. 86 procent av doktoranderna ger sin utbildning omdömet ”bra” eller ”mycket bra” och nästan lika många svarar att de ”förmodligen” eller ”definitivt” skulle påbörja en forskarutbildning om de stod inför valet i dag.

Läs mer i Doktorandspegeln 2016.