I Edinburgh finns en gammal kyrkogård som delvis är avstängd då besökare säger sig ha attackerats av osynliga krafter. Enligt duon bakom projektet Hemsökta Umeå har även Umeå sin beskärda del av lik i garderoben.

Marcus Österström.
Marcus Österström.

Marcus Österström och Elin Boman har pluggat i Umeå och jobbar nu med projektet Hemsökta Umeå, som ska mynna ut i både bok och spökvandringar. De menar att de flesta gamla platser har ett förflutet, ibland ett våldsamt sådant, och människor som levt och dött där. Historia och spökhistorier är därför nära besläktade. Men lämnar forna händelser avtryck – spöken – som lever kvar? Det är upp till var och en att avgöra hur trolig, underhållande eller djupt vemodig tanken är. Men att Umeå också har en historia, om än blek i jämförelse med Edinburgh, är givet.

MARCUS OCH ELIN studerade under tre år Digital medieproduktion vid Umeå universitet, och läste då också kurser i Bradford i norra England där de trivdes suveränt. De gillar humorn och den brittiska kulturen väldigt mycket och Marcus nämner som exempel mysiga pubar med öppen spis. Han skulle gärna flytta till de brittiska öarna i framtiden och Elin är redan bosatt i Dublin.

EN AV DE MEST KÄNDA brittiska spökerierna är en kyrkogård i Edinburgh om vilken många rapporter om attacker förekommer. Folk påstår sig ha fått klösmärken till synes ”ur det blå”. Oavsett sanningshalten eller vad som orsakat eventuella klösmärken så har det blivit ett så stort problem att en del av kyrkogården stängts för besökare.

EN PLATS I UMEÅ DÄR det sägs spöka är Gamla lasarettet Väst på stan. Vertex gör tillsammans med Marcus ett spontanbesök. Det mysiga gula trähuset som tornar upp sig framför oss är uppfört 1785 och ett av Umeås äldsta hus. Det är också en av Sveriges äldsta lasarettsbyggnader. Stenpaviljongen, en bit bort, är den mest gripande av byggnaderna. Den ser mer ”karg” ut och tjänade tidigare som operationssal och likkällare.

IDAG HUSERAR FLERA olika företag i Gamla lasarettets lokaler, men det är bara i stenpaviljongen som det pratas spöken. Vårdpersonalen som arbetar där nuförtiden berättar att det finns de som kunnat känna av någon sorts närvaro där, och det har även inträffat att patienter haft kommentarer. Det växlas en del blickar, men så mycket mer detaljer får vi inte.

JAG SKULLE I ALLA FALL inte övernatta i den byggnaden ensam. Men förekomst av spöken eller ej, personalen vi möter där är medveten om och stolt över sin arbetsplats gamla anor.

ANNELIE MARKGREN
FOTO: AMANDA OLOFSSON

Läs hela reportaget i Vertex nr 9-2013,
som utkommer den 3 december.