13 December, 2017

 
  • Stina Salander i campusaktella bandet Stina och Arktis tycker inte att Kulturhuvudstadsåret blev någon direkt hit. Foto: Johanna Salander.
  • amtel_250x87_NY
  • menskoppen
  • 96690_medborgarskolan
  • ”Undergroundscenen
    har städats bort”

    Publicerad 15 maj, 2017

    Halva bandet har pågående eller avslutad forskning i samiska frågor, frontfiguren längtar ständigt norrut och bandet har gjort en kampsång mot gentrifiering. På onsdag besöker Stina och Arktis Kultur på campus.

    Om majvädret levererar spelar Umeåbandet Stina och Arktis vid campusdammen under onsdagslunchen den 17 maj. Om inte, sker spelningen i Ljusgården. Oavsett kommer undertecknad att vara i publiken. Deras låt ”Vår stad (Anthem)” är nämligen en viktig låt, som jag lyssnade på innan flytten till Umeå i höstas; viktig för att jag insåg att det finns andra berättelser om kulturhuvudstadsåret, som inte handlar om att all kultur lyfts upp och främjas. Över en fika berättar frontfiguren Stina Salander om varför den kom till, längtan norrut och hur texter om vardagsliv kan bli politiska.
    Vad har Arktis för innebörd?
    – Arktis är både bandet och min kärlek och längtan till det nordliga landskapet. Det är en frihetslängtan efter vidder och stora områden skyddade från förstörelse. Men det är ju en romantiserad bild. Vattenkraften förstör otroligt mycket i Sápmi, liksom oljeborrningen i Arktis och utfiskningen av haven, menar Stina.

    ”Vår stad (Anthem)” är en låt som handlar om gentrifiering, om hur en stad som blir utnämnd till kulturhuvudstad städar bort platser för kreativitet till förmån för tjusiga byggnader, finkultur och plats för konsumtion.
    – Umeå är en segregerad stad. Kulturhuvudstadsåret blev ett hot mot kulturutövande genom att undergroundscenen städades bort för att ge plats åt finare kultur. Det är komplext – invånarna har ju olika intressen. Men scenerna fortsätter att försvinna och Scharinska såldes precis. Verket är en jätteviktig scen, som glöder och sjuder av liv. Men det är tomt efter Scharinska, menar Stina.

    Även Sagateatern har nyligen försvunnit som scen liksom Lokstallarna, som under en tid ockuperades av kulturutövare som ville ha ett kulturhus som var ett alternativ till Väven.
    – Det finns en massa engagemang och kreativitet här, folk som skapar egna ideella initiativ, som är en guldgruva för stadens aktiva kulturliv. Det är som att viss kultur vill kommunen inte se. Det är i alla fall ett jättelyft med klubb Heaven – där spelar band varje vecka och det är fri entré. Det är ett uttryck för att det finns ett behov, säger Stina.

    ”Vår stad” är en kampsång hon skrev till en manifestation och som spelades in under kulturhuvudstadsåret.
    – Jag ville att den skulle användas i kampen överallt, inte bara i Umeå, så därför är den inte platsspecifik. Den skiljer sig från vårt övriga material, som mer är berättelser kring vardagen och hur samhället påverkar den, säger Stina och fortsätter:
    – Jag gillar det personliga, det självbiografiska, det som skaver i vardagen, hos en själv, ens dåliga sidor – att problematisera sin egen roll i samhället. Jag är mycket i fjällen och där känner jag mig hemma. I själva verket är det ju samisk mark och vilken rätt har jag till personlig rekreation där? Det är komplicerat.
    Dina texter är politiska…
    – Musiken går före politiken, men samtidigt går de inte att skilja åt. Jag gör inte musik för att förändra samhället, utan jag tror på melodin, tror på konsten.

    Det är ett år sedan EP:n ”Fifty-Fifty” släpptes och Stina och Arktis har sju-åtta nya låtar.
    – Vi är inte redo för album än, men kanske 2018, säger Stina.
    På onsdag utlovas en blandning av nytt och gammalt och femmannabandet kommer under några låtar att utökas med en gästartist.
    Vad har ni för relation till universitetet?
    – Vi spelade på universitetets 50-årsfest. Moa höll då ett hyllningstal till Genusvetenskapen, säger Stina med ett skratt.
    – Annars har halva bandet pågående eller avslutad forskning i samiska frågor.

    Catharina Bergman

     

    STINA OCH ARKTIS:
    Stina Salander (sång och piano), Moa Sandström (bas), Elsa Reimerson (fiol, orgel och kör), Krut Zetterlund (gitarr) och Carl Östberg (trummor).

     

    Genom att kommentera godkänner du Vertex kommentarsregler.

    Vertex kommentarsregler

    Vertex.nu välkomnar läsarna att säga sin mening. Dina åsikter, reaktioner och kunskaper är viktiga för oss och berikar det redaktionella materialet – i din kommentar får du gärna kritisera, argumentera emot och tillföra ny kunskap i ämnet.
    Vi vill att artikelkommentarer ska hålla en hög kvalitet och vill därför att du som skriver tänker på följande:

    – Håll en vänlig och respektfull ton och visa respekt för personer vi skriver om och andra som kommenterar artiklarna.
    – Håll dig till ämnet.
    – Att skriva under med eget namn ger inlägget större tyngd än om du använder pseudonym.
    – Använd ett civiliserat språkbruk.
    – Skriv kort, max 500 tecken för kommentarer.
    – Skriv på svenska eller engelska.

    Kommentarerna får inte innehålla:
    – Förtal, personliga angrepp eller förolämpningar.
    – Hets mot folkgrupp, sexistiska yttranden eller andra trakasserier.
    – Olovliga våldsskildringar eller pornografi.
    – Uppmaningar till brott eller utgöra annan brottslig verksamhet.
    – Olovligt bruk av upphovsrättsligt skyddat material.
    – Svordomar eller obscena ord.
    – Kommersiella budskap eller reklam.

    Kommentarsfunktionen övervakas i enlighet med Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Det innebär att redaktionen läser och vid behov tar bort inlägg som bryter mot reglerna. Observera också den som skriver en kommentar som strider mot lag kan komma att hållas personligen ansvarig.

    Din kommentar kan publiceras på annat sätt än via funktonen för artikelkommentarer, t.ex. i papperstidningen Vertex eller i samband med annan artikel på vertex.nu.

    • Citron

      ”Men vi har ju ingen lokaaal!” har man hört förut. Finns viljan och kreativiteten skapas möjligheterna. Och sen är det faktiskt inte sant att kommunen motarbetar det fria kulturlivet.

     

    En kommentar

    "Men vi har ju ingen lokaaal!" har man hört förut. Finns viljan och kreativiteten skapas möjligheterna. Och sen är det…
    - Citron
    Alla ▼
  • Mest läst senaste månaden

  • Frilansarfejsen

  • Vädret på campus

  • Tipsa redaktionen!

  • Senaste kommentarer

  • RSS PÅ GÅNG – STUDENTUMEÅ.SE

  • PDF-tidningsarkiv

  • Klotterplanket

  • Tinahs seriestrippar

  • Länkar när du söker svar

  • RSS RSS från vk.se