–Du ska nog inte sätta på vår musik när du har sex, säger gitarristen i bandet Schnellertollermeier efter konserterna på campus och Norrlandsoperan.

Schnellertollermeier från Schweiz var ett av tolv band som spelade på jazzfestivalen 12Points på Norrlandsoperan i Umeå. Innan festivalen spelade bandet i Lärarutbildningshuset på campus.

DET ÄR NOG INTE så många i publiken som vet vad de skulle få höra, både lärare och studenter sitter med sina matlådor i knät. Efter en kort presentation stiger tre yngre män upp på scenen. Gitarr och trummor börjar mala på i snabb takt, och sedan kommer basen in och efter det är publiken trollbunden. Musiken blir massivare och massivare, ljudvallen kommer mot oss i publiken, jag tror varken studenterna eller lärarna kunde äta något under de första minuterna.

MUSIKEN LUGNAR ned sig lite och gitarristen plockar fram en stråke och börjar spela på gitarren, sedan ökar det igen, det låter som tung house precis innan den exploderar. Därefter sjunker tempot och intensiteten, ljudet landar i en experimentell minimalistisk återhämtningsfas, trummisen drar en stråke framåt och tillbaka på symbalen vilket skapar ett skärade häftigt ljud.
Jag känner mig urblåst efter konserten.

EFTER SPELNINGEN på Norrlandsoperan får jag en intervju med bandet. Det första jag funderar över efter ha sett de två spelningarna är hur det känns i deras huvuden efter en konsert.  Svaret kommer ganska direkt,
– Tomt, men bra, säger trummisen och skrattar.

PUBLIKEN PÅ  Norrlandsoperan var en annan  än den på campus, lyssnarskaran var äldre, men det påverkade inte framträdandet, trion körde på som under den första konserten. En kvinna jag talar med efter spelningen säger att hon blev lite chockad först,
– Men sedan var det bara att öppna sig, lyssna och njuta, jag har haft en fantastisk kväll, säger hon och ler.

AUGUST MARTINSSON