Frank Oceans musik rör sig självklart mellan r&b, soul och electronica och varje låt är sin egen värld. Jessie Wares nya är också riktigt bra. Stiftelsens är det inte…

Channel Orange
Artist: Frank Ocean
Skivbolag: Island Def Jam Rec.
Betyg: 5

Han slog ner som en blixt 2011 med gratismixtapet Nostalgia, Ultra, med låtar som slog undan allt motstånd och vägrade att lämna mitt huvud. Frank Ocean har nu äntligen släppt den officiella debuten. Musiken är koncentrerad kring Oceans röst, som ofta påminner om tidiga Prince med utvikningar och expertmentalitet. Låtarna är berättelser fyllda av metaforer och fria för tolkning. Hans känsla är osviklig och låtarna är ofta underbara potpurrier i sin produktion, med drivande beats, soulig sång och angelägna melodier som dröjer sig kvar. Precis som kollegan Kanye West är Ocean svår att pressa in i något fack. Musiken rör sig självklart mellan r&b, soul, och electronica och varje låt är sin egen värld, med flera olika passager. Ocean har en väldigt egen stil och gör precis som han vill, och det med rätta. Men det är ingen skiva som man känner igen sig i direkt, det finns inget att jämföra med. Frank Ocean bygger upp ett eget universum och du är inbjuden att utforska det.

CALLE EKBLOM KÄCK

The midsummer station
Artist: Owl City
Skivbolag: Universal Republic Records
Betyg: 2

Tänk dig ett elektroniskt The Killers utan känsla blandat med Black Eyed Peas minus rap, och du har Owl City. innehåller glad och medryckande festmusik anpassat för hjärndöda klubbkvällar. Med textrader som ”brighter than a shooting star, shine no matter where you are” kan skivan knappast beskyllas för några större lyriska ambitioner. Ljudbilden domineras av syntmattor och autotune-sång och känns ungefär lika originell som Wella-reklamen. Som om inte det vore nog medverkar dessutom sommardödaren, Carly Rae Jepson, på låten Good time som handlar om ja, du kan nog gissa själv.

CALLE EKBLOM KÄCK

Ljungaverk
Artist: Stiftelsen
Skivbolag: universal
Betyg: 1

Robert Pettersson är mest känd hos allmänheten som sångare i Takida. Recensenter brukar slå knut på sig själva i deras sågningar av Ånge-bandet. Stiftelsen är hans sidoprojekt med sång på svenska. Är det ett lyckat drag med språkbytet från engelska till svenska? Svar, nej. Ljungaverk består av tio spår av ölhävar-rock med texter som stundtals lika gärna hade kunnat skrivits av Hjalle och Heavy. Musikaliskt är det sterilt och trist i något försök att göra vis-rock a la Winnerbäck. Är det någon skiva du bör undvika i september så är det denna.

ERIK HILLBOM

Devotion
Artist: Jessie Ware
Skivbolag: Islands Music Group
Betyg:  4

Från att sjunga i bakgrunden till SBTRKT har nu Jessie Ware tagit steget och släppt sin debutskiva. Musiken kan bäst beskrivas som avskalad elektronisk pop-soul, som passar både på dansgolvet och hemma. Ware har en speciell röst och påminner stundtals om saknade Aaliyah, med sin lugnande och nedtonade stämma. Låtarna är uppbyggda på pulserande rytmer, repetitiva melodier och ger ett suggestivt intryck. Arrangemangen är välgjorda och känns både sparsmakade och sofistikerade. Bäst är låten ”110 %”  som med försiktigt förförande sång och   drivande trummor är omöjlig att motstå. Skivans största svaghet är att den saknar radiovänliga hitlåtar, men personligen tycker jag bara det är uppfriskande.

CALLE EKBLOM KÄCK

Different Path
Artist: Moa Lignell
Skivbolag: Sonet/Universal
Betyg: 2
Före detta Idol-deltagaren Moa Lignell släpper nu sitt debutalbum. Different Path består främst av egenskrivet material samt samarbeten med John Engelbert från Johnossi och Tobias Fröberg som också fungerat som producent. Låtmaterialet är en kavalkad av radiovänliga poplåtar som går in genom ena örat och ut lika fort genom det andra. Produktionen är slätstruken och det blir sällan intressant. Skivans behållning är Moa Lignells snygga och karakteristiska röst som lyfter många av låtarna. Utan den hade skivan snabbt fallit ur minnet.

ERIK HILLBOM