I Martin Engbergs roman En enastående karriär får vi följa litteraturvetenskapsdoktoranden Jonas, som inför sin disputation hemsöks av tvivel.

En enastående karriär
Martin Engberg
[Norstedts förlag]

De flesta som har gett sig på att skriva en akademisk uppsats vid ett universitet har nog, vid ett eller annat tillfälle, sett skäl att ifrågasätta sin egen förmåga. Duger det här? Är jag en sådan som kan skriva akademiska uppsatser? Om jag inte är det, vem behöver jag bli för att kunna göra det?

I Martin Engbergs En enastående karriär får vi följa litteraturvetenskapsdoktoranden Jonas, som inför sin disputation hemsöks av liknande tvivel, med särskilt fokus på den sistnämnda frågan.

Likt många andra universitetsromaner gör sig En enastående karriär lustig över det stundtals skitnödiga universitetsklimatet. Här återfinns en rad stereotyper från seminarierummen, som den stockkonservative, mansplainande gubbprofessorn och den världsvane unga hipsterdoktoranden som åberopar Deleuze som livsstilsmarkör snarare än som akademisk teori.

Vad gäller Jonas kan han inte förlita sig på varken ålderdomlig pondus eller ungdomlig fräschör. Jonas befinner sig kort sagt i en akademins osexiga mittfåra – inte smidig nog för att passa in, inte tillräckligt radikal för att sticka ut.

Läs hela recensionen i Vertex nr 3-2017.

Gustav Borsgård