I nästan exakt lika kyligt marsväder som förra året var det i helgen dags för Umeå Open. I stadens centrala delar kryllade det av människor som firade in festivalåret med att besöka tredagarsfestivalen.

Med totalt åtta scener utspridda över centrum blev det en del nattliga promenader i det snöblandade regnrusket. I såväl Folkets hus, Väven, Vasakyrkan som Guitars sjöngs, spelades och dansades det. Extra tydligt i år var att festivalen hade satsat ännu mer på lokala artister, så som Cleo, Winhill/Losehill, Hello Saferide och Caotico.

Amanda Jarefjäll, som läser tekniskt-naturvetenskapligt basår, en av de festivalbesökare som Vertex pratade med, uppskattade satsningen på umeåbaserade band. Tillsammans med rumkompisen Sara Westerlind, som pluggar till socionom, bar de tredagars-band runt sina handleder. När Vertex träffade dem var de på Guitars och dansade till Little Jinder.
– Det är mysigt och lättsamt här. Det är kul att se artister som man nyss har upptäckt, tyckte Sara.
Medan Sara har besökt festivalen flera gånger förut var det premiär för den nyblivna umeåbon Amanda.
Vilken artist ser ni mest fram emot?
– Beatrice Eli, säger Sara.
– Silvana Imam och Amason, säger Amanda.

Och det var just brudarnas som verkade vara mångas största anledning till att spendera kvällarna på Open. Rapparen Silvana Imam, vars låtar spelats flitigt på radio den senaste tiden, var omåttligt populär. Armbanden till de områden där besökarna kunde köpa öl var också prydda med ordet “feminist”, som var ett viktigt budskap från arrangörernas håll. På torsdagen var det emellertid en viss Lorentz som drog storpublik till Folkets hus.

På Väven träffar vi Jacob Dixelius och Lars Josephson, som arbetade som funktionärer på festivalen. Tillsammans har de kämpat med att placera upp de molnliknande papperstussarna som hängde från taken. Men innan och efter passen fick de exakt den jobbonus som många funktionärer säkert önskade sig: chansen att gratis gå på konserter.
– Det är bättre fokus nu på lokala band. Tidigare år har man tagit hit stora band från andra länder och gjort festivalen till något som den inte är, menade de.

Text och foto:
Cecilia Gustafsson & Isabella Bohman