Internet-fenomen att reta sig på är ett återkommande tema i Nanna Johanssons seriebok ”Hur man botar en feminist”. Vertex recensent gillar den skarpt.

I det samhälle vi lever i idag är det inte svårt att hitta något att rikta kritik mot, bli upprörd över eller rent ut sagt förbannad på. Ta främlingsfientlighet, sexism och näthat som några exempel. Negativa grejer, inget man skrattar åt direkt. Eller?

I SIN FJÄRDE BOK Hur man botar en feminist [Galago förlag] visar serietecknaren Nanna Johansson att det visst går att skratta åt eländet samtidigt som man tycker att det är just det – eländigt. Att humorn och satiren ibland till och med kan vara den kraftfullaste kritiken, åtminstone när det görs bra.

BOKEN BESTÅR AV ett hopplock av serier, bildmaterial och texter med vilka Johansson skildrar en samtid som kan göra även den tuffaste lite mörkrädd. Välri(k)tade kängor delas ut åt bland andra politiker, köttätare, nättroll och ohållbart konsumtionsbeteende. Du har väl förresten inte missat att det numera också finns en penna utformad speciellt för oss kvinnor? (botar den inte mensvärk också är åtminstone inte jag intresserad).

I BOKEN FINNS också några kapitel med rubriker som ”Nanna nätdejtar”, ”Nanna söker jobb”, ”Tio argument för att äta kött” med flera. Min personliga favorit blir ”Nanna nätdejtar”, där hon registrerar sig på en dejtingsida och ger de trånande ungkarlarna svar på tal.  Kasta-huvudet-bakåt-skratt garanteras. Serien ”Vägra kallas gubbslem” är också mitt i prick, liksom novellen ”Kriget mellan blondiner och brunetter” där en blodig kamp om den åtråvärda manliga uppmärksamheten utkämpas.

INTERNET-FENOMEN som Johansson retar sig på är ett återkommande tema i boken. I en aktuell reklamkampanj som UN Women (FN:s enhet för jämställdhet) gjort använder man faktiska sökresultat från Google för att påvisa sexistiska attityder som existerar idag. Samma metod använder Johansson sig av, och söker också på sociala medier i bland annat ”De tio intressantaste sidorna man hittar om man skriver sökordet kvinnor på Facebook”. Med sin klockrena satir pekar hon på hur meningslösa sidorna är.

MEN SÅ ÄR OCKSÅ hennes sätt att formulera sig enligt mig hennes absoluta triumfkort, och den största behållningen med boken. Hon får en att skratta högt samtidigt som det är väldigt angelägna saker som tas upp. Eller för att ta en av hennes egna meningar: ”Att vara med mig är som att åka optimistjolle över ett hav av LOLcats!” Det dåliga med boken? Att den är så tunn. Läs den ändå.

PETRA MARJAMÄKI