Jonas Hassen Khemiris nya bok, Jag ringer mina bröder, har också blivit en pjäs. I mars spelas den i Umeå.

Jag ringer mina bröder [Albert Bonniers förlag] är en liten bok i form av kortare dialoger, lagom att tillägna sig bredvid kurslitteraturen. Huvudpersonen Amor rör sig på Stockholms gator efter explosionen i centrala Stockholm 2010. Hatet mellan olika grupper och saknaden av en gemenskap blir så tydligt en dag som denna.

Det är beundransvärt hur mycket författaren Jonas Hassen Khemiri kan få in kring en persons känsloliv i en så liten bok. Med hjälp av alla samtal som förs mellan Amor och olika vänner skildras han otroligt mångsidigt. Amor brister både här och där, han är långt ifrån bara en stackars människa som får fientliga blickar mot sig. Paranoian blir så stark att Amor till slut undrar om det inte var han själv som stod bakom bombattentatet. Det kanske inte är så att alla andra är ute efter honom, det kanske är han som är ute efter alla andra? Han är väl ändå misstänksamt kunnig om kemiska ämnen och deras reaktioner?

Khemiris språk liknar inget annat, det är lika speciellt som i Ett öga rött och Montecore. Hetsiga dialoger och tvära kast från ett jag till ett annat gör att språket tas till nya nivåer – och ökar dessutom paranoian. Tur är att en vän till slut kan lindra den maniska ensamheten. Boken har blivit pjäs som kan ses på Sagateatern i Umeå den 14–15 mars.

MIA HANSÉN