Soundet, melodierna och rösten är bekant för gamla Bowie-älskare. Nya albumet vittnar om fingertoppskänsla både i produktionen och låtskrivandet.

The Next Day
David Bowie

Skivbolag: Columbia
Betyg: 4

Att David Bowie släpper ett nytt album är stort. I tio år har det varit tyst kring popikonen och många hade utgått från att han lagt musiken på hyllan men den 8 januari i år, på sin 66:e födelsedag släppte han singeln “Where are we now?”. Singelsläppet och utannonseringen av albumet The Next Day frambringade något av en mindre chock för både journalister och fans. Gamla ikoner i all ära, ofta ligger deras produktionsmässiga guldålder bakom sig och comebacker av liknande slag brukar sällan hålla så hög klass som The Next Day  faktiskt gör. För David Bowie har fortfarande skärpa i både texter och musik. Visst är soundet bekant för gamla Bowie-älskare med melodierna och den omisskännliga rösten. Samtidigt doftar hela albumet av en fräschhet som vittnar om en fingertoppskänsla i både produktionen och låtskrivandet. Singeln “Where Are We Now?” är något av albumets guldkorn i all sin enkla briljans.

ERIK HILLBOM

Long Time Ago
Artist: Current Swell

Skivbolag: Nettwerk
Betyg: 3,5

Korsbefruktningen mellan folkmusik och pop har pågått länge men känns ändå nytänd med band som Mumford & Sons och First Aid Kit för att nämna några. Detta är Current Swells fjärde album, men för mig är de en ny bekantskap. Musiken växlar mellan mer klassisk rock, med munspel och distade elgitarrer till lugnare finstämda akustiskt folkpop. Det är körer och countryharmonier och skivan placerar sig precis mellan banal pop och mer krävande indie. Texterna är direkta men vävs in i de känslostarka melodierna på ett fint sätt. Bäst blir det på de mer renodlade, lugna folklåtarna. Då kommer bandets känslosamma råhet till sin fulla rätt och det blir precis så naket och hjärtskärande lågmält som man kan önska.

CALLE EKBLOM KÄCK

 

Nowadays Daniel Can’t Even Sing
Artist: Daniel Gilbert

Skivbolag: Gaphals/Border
Betyg: 3

För mycket av allt. Det är känslan jag får när jag hör Daniel Gilberts nya skiva. Det känns som att Gilbert vill lite för mycket, jag förstår hans vision men någonstans på vägen tappades färdriktningen. Det är en sprudlande produktion med allt från 70-talsgung med hammondorgel, pop -potpurrier  med körrefränger och blåsinstrument. Det är ett mänskligt album, på gott och ont. Gilberts sång är balanserar på gränsen mellan charmigt svajig och falsk (notera skivans självironiska titel). Hans röst påminner en del om tidiga Dylan. Samtidigt är skivan full av fina melodier, svängiga arr och mycket känsla. Skivan har många kvaliteter men det är något som saknas, den är för komplicerad och saknar enkelhetens elegans och struktur. Ordspråk som “kill your darlings” och “less is more” gör sig smärtsamt påminda.

CALLE EKBLOM KÄCK

 

Vi är många som är vakna i natt
Nordpolen

Skivbolag: Sincerly Yours
Betyg: 3

Fem år efter debuten släpper Pelle Hellströms projekt Nordpolen uppföljaren Vi är många som är vakna i natt. Musikaliskt flörtar han friskt med bland annat eurodisco i låten “Gryningen kom som ett dån” och schlager i “Dom mörka molnen”, där CEO även gästar. Men den glättiga fasaden som hör schlagern till är inte där. Discokulan är liksom sprucken. Kvar finns ett stundtals briljant vemod som skär i bröstet, framförallt i “Dom mörka molnen”. Eurodiscoflörten känns inte helt hundra och fungerar väl sisådär. Istället är det åtta spår långa albumet som bäst när tempot skruvas ner som i avslutande balladen “Stup”. Att beskriva låten som hjärtskärande räcker knappt inte till. Det är musik från hjärtat som sällan känts så ärlig och direkt.

ERIK HILLBOM