Arne Sundelin försöker röja den verkliga människan bakom den gåtfulle gestalten ”Bob Dylan”. Det går sisådär, tycker Vertex recensent.

Allt ska bli ditt
Arne Sundelin

[Alfabeta förlag]

Något som har blivit litterärt mode de senaste åren är den sortens dokumentärromaner där författare skriver fiktivt om människor som har eller har haft en verklig förlaga. I Sverige har Alexander Ahndoril skrivit fiktivt om Ingmar Bergman och Bengt Ohlsson om Johnny Ramone, medan Joyce Carol Oates blivit hyllad för sin Blonde (2000), ett slags fiktiv biografi över Marilyn Monroe. För en författare måste genren te sig lockande: den erbjuder konstnärlig frihet att fabulera samtidigt som författaren alltid kan svära sig fri från moraliskt ansvar genom att peka på romanstämpeln på omslaget. Nej, nej, det är ingen ärekränkning – det är konst!

ARNE SUNDELIN ÄR en annan författare som verkar ha fått blodad tand vad gäller dokumentärromaner – hans närmast förbigående roman var en fiktiv framställning av den mytomspunne gängledaren Sigvard Nilsson-Thurneman. Med Allt ska bli ditt sätter Sundelin tänderna i en annan mytomspunnen gestalt, nämligen Bob Dylan, i syfte att ”skriva fram människan bakom myten”. Detta gör Sundelin genom fragmentariska nedslag i Dylans levnadshistoria, samtidigt som han speglar Dylans vandel mot artonhundratalspoeten Arthur Rimbauds.

FÖR NÅGON SOM INTE ÄR alldeles insatt i Dylans biografi är det lätt att uppfatta Sundelins urval som godtyckligt. Endast en hängiven dylankonnässör kan finna en röd tråd i detta lapptäcke av anekdoter, som främst kretsar kring Dylans tidiga bana som protestsångare och folkmusiker. Huvudpersonen framställs som en kringdrivande småfifflare, och kanske är det just i den ungdomliga upprorsandan som läsaren ska se beröringspunkterna med Rimbaud, men parallellhistorien integreras aldrig på ett sätt som gör ansatsen begriplig. Däremot är Rimbaud-partierna trevlig läsning rent språkligt, medan Dylan-fragmenten förblir förvirrande för den oinsatte och gammal skåpmat för den redan initierade.

ARNE SUNDELIN FÖRSÖKER röja den verkliga människan bakom den gåtfulle gestalten ”Bob Dylan”, men de spridda anekdoterna tjänar snarare syftet att bidra till mytologiserandet. Kanske är det just den fragmentariska formen som gör det, känslan av att ta del av ett gäng lösryckta rövarhistorier? Efter att ha läst Allt ska bli ditt känner jag mig mer förvirrad än någonsin vad gäller Dylan. Nu var jag inte särskilt insatt till att börja med – men det ska väl inte krävas en fil. kand. i dylanologi för att ha utbyte av romanen? Sundelin skriver i efterordet att Dylan och hans musik har följt Sundelin genom hela hans liv. Det var kanske en anledning för Sundelin att skriva romanen, men det är knappast en anledning för oss att läsa den.

GUSTAV BORSGÅRD