Det blev väl bra det här? Eller blev det? Vertex reporter var på plats när Littfest och Umeå Open arrangerade Fria Ord för att blåsa ut byggdammet ur nya kulturhuset Väven i Umeå.

Kaféet i foajen fylls snabbt av folk. Utanför har kön ringlat lång längs med älven, kravallstaken står uppställda. Vävens svartvita fasad påminner mer om isflak än om de tänkta björkstammarna, fastän det känns absurt att en fasad kan vara någonting mer än en fasad. Kaféstolarna räcker inte till, och någon har letat fram radvis av gamla trästolar med klistermärken där det står “Gammliahallen”. Inredningsarkitekterna skulle antagligen bli rasande.

Klockan sju börjar samtalet, och det är journalisten och skribenten Po Tidholm som moderar. I soffan, eller snarare de fyra röda stolarna, sitter Sebbe Staxx, Annika Norlin, Athena Farrokzhad och Mattias Alkberg. Alla är de där i egenskap av sina erfarenheter av det skrivna ordet och dess begränsningar.
– Har man rätten att skrika de jävlarna ska skjutas?

I Annika Norlins, eller Säkert!s, låt Allt som är ditt, sjunger hon om en våldtäkt. Ett stycke som det här är sällan menat att tolkas bokstavligt. Trots det är det folk som vill anklaga konsten för att uppmana till våld. Det mest grundläggande med konst och kultur är att det inte handlar om att visa verkligheten rakt upp och ner. Det är hela tiden en manipulation, ett sätt att försöka förstå sådant vi annars inte kan begripa.

Det drar kallt bland kaféborden när folk kommer in, snurrdörrarna verkar inte fungera som de ska och hela tiden smiter den kyliga kvällsluften förbi. Arrangemanget Fria Ord är en del av invigningsveckorna av Väven. Väven är det nya officiella kulturhuset och (anti)klimaxet på hela kulturhuvdstadsåret.

 I somras höll poeten Athena Farrokzhad ett omtalat sommarprat i P1.
– Kultur skapar ett samtal som hela tiden förskjuter diskussionen, säger hon.

När Sebbe Staxx och Kartellen i somras skulle spela på Peace and Love-festivalen i Borlänge avbokades de på grund av att festivalens huvudsponsorer hotade med att hoppa av. Efter ett stort medieuppbåd och flera artistavhopp beslutade festivalen att Kartellen skulle få spela trots allt. Sebbe Staxx har använt sig av starka uttryck i sitt musikskapande och dömts för att ha hotat Jimmie Åkesson på twitter. Under samtalet säger han att han blev sne, för Jimme Åkesson fortsatte ju att vara Jimmie Åkesson.

Ja, Jimmie Åkesson kommer alltid att fortsätta vara Jimme Åkesson, hur många twitterhot han än får, hur många arga låtar och dikter som än skrivs. Men trots det, kanske på grund av det, så måste kulturen och konsten få vara fri. Genom att tänja på gränserna kan man skapa samtalet man vill föra. Kan man det i Väven? Och vad tusan händer om Balticgruppen inte håller med?

Fria Ord är ett samarbete mellan Littfest och Humlan, som arrangerar Umeå Open. Gratisbiljettterna tog slut snabbt och intresset har varit oerhört stort. Genom att alliera sig med medvetna organisationer kan Väven skaffa sig det cred den behöver.
– Vi vet alla att det här (Väven) är en del av Umeås intensifierade gentrifieringsprocess, säger Athena Farrokzhad.
– Och här sitter vi och legitimerar det, svarar Po Tidholm.
Trots att få i rummet den här kvällen vill det, är alla del av den kulturdrivna tillväxten.

I slutet av samtalet, innan Mattias Alkberg och sedan Kartellen spelar, ställer sig Athena Farrokzhad ensam på scenen. Hon bjuder upp en gäst, Erik Persson, och tillsammans läser de, hon en dikt, och han en novell om livet som byggstädare på just Väven.

De avslutar med att stint stirra på publiken, på oss församlade kreativa människor i allmänhet och kanske i synnerhet de som är ansvariga för Väven, och säger flera gånger om:
– Det blev väl bra det här. Det blev väl bra det här? Det blev väl bra det här.
Är ordet fritt? Är Väven fri?

Viktoria Ottosson
Foto: Malte Dahlberg