Campus om våren är ständigt på repeat och vi är allihopa delaktiga på ett eller annat sätt. Jenny Pira är glad att hon får sin årliga dos av våriga studenter.

Jenny Pira läser medie- och kommunikations-vetenskap i Umeå.
Jenny Pira läser medie- och kommunikations-vetenskap i Umeå.

Även om jag tillfälligt är i Göteborg så älskar jag Umeå om våren och minns den mycket väl från förra året. I synnerhet älskar jag entrén till Lindellhallen där alla studenter sätter sig tätt ihop och suger in värmen. Jackorna är svarta, solbrillorna är tonade. När jag kisar med ögonen ser det ut som en obehaglig scen från Alfred Hitchcocks film Fåglarna. Så jag försöker att hålla ögonen öppna.

Trafiken på Tvistevägen och Svingen ökar, människorna pratar högre, jackorna åker av för att avslöja vårens mode och visa vilka härligt unika människor vi träffar varje dag vid campusdammen. Detta är verkligen en härlig tid för den är verkligen precis som alla år innan: Det är samma sol, samma slask, samma samtal och samma stereotyper.

Jag svär – campus om våren är ständigt på repeat och vi är allihopa  delaktiga på ett eller annat sätt. I samma stil som fåglarna kvittrar melodiskt twittrar vi metodiskt på enligt de repetitiva karikatyrer av studenter som vi ändå är. En sköning sitter med gitarr och kan spela hela Chop Suey. En primadonna snärtar förbi i 12 cm klackar. En tuffing står ute i bara shorts och ett gäng poppar pollenpiller innan den första blåsippan ens slagit ut. Över dessa karaktärer lägger sig en mumlande dimma av orden ”jag är vegan”.

Det som slår mig är hur underbart universalt detta är, ett urbeteende som finns djupt inrotad i varje akademiker som någonsin levat. Alla de här karaktärerna finns i andra städer och jag vet inte om vi är trötta på dem eller fullständigt kära i hela konceptet. De är dock inte lika koncentrerade i andra städer som i Umeå. I Göteborg finns inget enat campus, något som många studenter i Sverige faktiskt avundas Umeå för.

Hur som haver – jag är verkligen inte bättre själv. Jag är den där stereotypen som tar av sig dunjackan i juni och har poppat pollenmedicin sen februari. Var kanske lite ute och cyklade när jag flyttade norrut till björkarnas stad… Men jag är glad att jag får min årliga dos av våriga studenter, även om det är här i Göteborg.

Jenny Pira