Jenny Pira läser medie- och kommunikations-vetenskap i Umeå.
Jenny Pira läser medie- och kommunikations-vetenskap i Umeå.

AB Bostaden vill sanera och städa i studentkorridorerna. Silverfiskarna på tröskeln kan gärna avlägsnas – men rör inte någons sambo, tycker Jenny Pira.

Umeå som studentstad påminner mig lite om New York. Det är en stad som å ena sidan står i ständig förändring, ett kulturellt Mekka där bostadshusen byggs på höjden, men också hemsöks av legender om kackerlackskolonier i trånga studio-apartments och alligatorer i avloppen.

Jag är nog inte den enda som bekantat sig med en och annan skräckhistoria förorsakad av den rådande bostadssituationen runt om i Sverige – eller bristen på bostadssituation. Jag fick nyligen en lapp i brevlådan som förklarade att Bostaden AB, mot en blygsam hyreshöjning, förser sina studerande hyresgäster med professionell städhjälp på veckobasis i korridorerna. Varför? För att trånga lägenheter, i det stora äpplet liksom här, leder till ohyra av varierat utbud.

Kackerlackorna flyttar in på Ålidhem, lössen myser i väggarna och silverfiskar simmar i tentasvetten, men kanske är det inte denna ohyra som bör stå i fokus för bostadsbolagens inspektioner av de gemensamma utrymmena. För i vissa korridorer och komplex frodas även blodiglar, en ohyra som vi boende ibland hatar men i andra fall beskyddar till döden: de otillåtet inneboende.

Det rör sig om den grupp oregistrerade individer som mot Bostadens regelverk flyttat in hos sin vän eller partner, för att det inte finns något annat boende tillgängligt. Andra står ensamma utan något alls. Min korridor var länge förärad en tanig ung man som bodde i korridorsköket. Denne filur fick efter tre besök av kvartersvärden till slut söka sig till en annan bostad: universitetsbiblioteket.

Du som läser detta är säkert också bekant med de som nyligen börjat tälta i Stockholm, studenter som flyttat in i lekstugor eller andra kreativa typer som hyrt både garage och kontor för väldigt personliga bruk. När det finns människor som bor på gatan, i tält, lekstugor och kontor kan man ju tycka att reglerna om trångboddhet kunde varit lite generösare, för två personer på 18 kvm är då bättre än att ensam bo i ett tält.

Men det är inte lätt med ovälkomna gäster och trånga studio-apartments, varken i Umeå eller New York, för hyresgäster eller bostadsägare. När en å ena sidan uppmuntrar avlägsnandet av ohyra i väggarna, men å andra sidan myglar med en illegal inneboende. Jag är för en mer selektiv utrensning. Silverfiskarna på tröskeln kan gärna avlägsnas, den unge mannen i mitt kök gör sig kanske bättre i biblioteket – men rör inte någons sambo.

Jenny Pira