Att städa upp och sortera in i lådor kan vara bra och ha sina poänger. Men Tanja Frenell blir lite arg när folk låter ordningssinnet övergå i dumhet och hat.

Tanja Frenell pluggar lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).
Tanja Frenell pluggar lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).

På möte igen. Efter att ha flätat mammas hår med så små och hårda flätor att de kommer gå obemärkt förbi ända tills hon borstar håret, puttat på ett syskon, hoppat upp och ner från stolen till golvet tre gånger för mycket så att pappa titta med arg-blicken (“om du inte sköter dig får du inget kvällsfika”) då är det dags för ett toabesök. Efter godkännande blick från mamma och några ord om att “skynda” trippar jag försiktigt ut på tå. Jag ser att handfatet är lite dammigt. Damm och tvålstänk. Med papper och vatten ser jag till att både toa och handfat skiner fint. Det knackas på dörren. Där står en småless mamma och påstår att jag var borta alldeles för länge. Mötet hade redan tagit slut.

I MOBILEN LIGGER alla appar sorterade efter färg och användningsområde så att det både är en syn som känns skön för ögat, inget som sticker ut allt för mycket, och samtidigt lätt att logiskt hitta det man vill åt. Hemma placerar jag tillbaka de grejer som rumskompisen lägger “fel”. Jag accepterar att jag tycker om ordning men jag har i mitt huvud diskuterat med mig själv – nästan aggressivt – om just sorterandet. Ett annat, men fortfarande: det mänskliga beteendet att envist lägga allt och alla i olika fack, sortera upp människor, beteenden, utseenden.

FRÄMLINGSFIENTLIGHETEN och den stora massans öppna hat mot sverigedemokrater och nynazister. Här sorteras den stora massan som de goda och de sistnämnda grupperna som de onda. Jämställdhet mellan män och kvinnor. I feminismen, där grundtanken som jag fattat den, är att män och kvinnor ska leva på lika villkor och att jämlikhet ska vara ett faktum – här är kvinnor som kämpar för detta goda och män på höga positioner onda. De som är onda är det helt ok att hata.

NU HAR JAG ÖVERDRIVIT en aning för att göra det hela mer svartvitt. Men sanningen är inte så långt ifrån. Den pedagogiska delen i mig blir brydd. Hur lär man folk något? Man ska kittla deras proximala inlärningszon och ge positiv förstärkning. Ingenstans i någon bok jag läst har det föredragits att trycka ner på, visa hat och en ovilja att samtala med eleven. Men det är precis så det är i samhället. Och ändå är det en slags omskolning vi håller på med i samhället – omskolningen från det patriarkala samhället med godkännande av viss främlingsfientlighet mot ett jämställt och jämlikt samhälle.

KÄNDA FEMINISTER SOM Kakan och Nour, som jag diggat länge för att de är trevliga radiopersonligheter, visar ett öppet hat mot framgångsrika män. Män som enligt mig verkar både vettiga och medvetna samt fullständigt icke-hotfulla mot feminismens syften. Men vad vet jag. Jag är inte bevandrad som de pretto-feminister som menar att man måste vara superinsatt för att få plats i diskussionen. Vad gäller hatet mot främlingsfientliga känns det kanske naturligt mer tillåtet. Men jag frågar mig igen, vad når man med det?

ATT STÄDA UPP och sortera in i lådor. Sedan människor bosatt sig mer fast och börjat samla på sig prylar kan man anta att även deras sorteringsidéer slagit rot. Jag är fast i det. Men jag blir lite arg och blöt i ögat när man låter sorterandet övergå i hat – när det dessutom är ett problem man vill bli kvitt.

TANJA FRENELL