En våg av vitt skum väller från diskmaskinen ut över köksgolvet och porttelefonen ringer. Då gäller det att hitta skrattet mitt i kaoset.

Namn: Julia Bergstrand. Ålder: 22. Pluggar: Kandidatprogrammet i språk. Bor: Mariehem.
Namn: Julia Bergstrand. Ålder: 22. Pluggar: Kandidatprogrammet i språk. Bor: Mariehem.

Det är eftermiddag, utanför öser regnet ner i sann Bergen-anda och jag är i full gång med att storstäda lägenheten. Med en bestämd rörelse plockar jag in en sista kaffekopp i den fullproppade diskmaskinen innan luckan slås igen och konstaterar därmed att ordningen i köket, för tillfället, är återställd. Hamstern sitter i sann hamster-anda på bordet och äter groddar. Jag har under de senaste minuterna, samtidigt som jag laddade diskmaskinen, då och då försökt slänga ett ögonkast i hans riktning för att försäkra mig om att den lilla filuren inte får för sig att göra några krumsprång.

ÖVER DISKMASKINSBRUSET hör jag hur någon ringer på porttelefonen. Jag plockar därför snabbt upp hamstern för att sen snabbt kila ut i hallen och släppa in den som väntar vid dörren. När jag efter några sekunder sedan vänder mig mot köket igen ser jag hur en våg av vitt skum plötsligt väller ut ifrån diskmaskinen och ut över köksgolvet. Knappt hinner jag beräkna tiden det skulle ta att sätta in hamstern i sin bur i förhållande till hastigheten i vilken skummet banar väg mot tröskeln till hallen innan ytterdörren slås upp och min rumskamrat kliver in i lägenheten.

HENNES HEJ BLIR hängande i luften och vid åsynen av köksgolvet ger hon mig en blick som tydligt förmedlar att alla frågor rörande varför jag går omkring med en hamster i handen kommer att få vänta. I nästa sekund kastar vi oss alla tre in mot köket för att försöka få stopp på den skenande diskmaskinen.

ETT PAR MINUTER av kaos senare, under vilka min kompis mycket ofrivilligt blir hamsterpassare medan jag torkar upp lödder ifrån golvet, konstaterar vi skrattande att nästa gång som diskmaskinstabletterna tar slut så går det absolut inte lika bra att köra maskinen med handdiskmedel. Bevisligen.

UTTRYCKET ”ETT GOTT SKRATT förlänger livet” brukar jag ofta associera med den dagen, tillsammans med erfarenheten av vilka substanser som man inte kör en diskmaskin på. Det är också vettigt att minnas det, speciellt i den ständiga hetsen att få ut så mycket som möjligt av årets 365 dagar, och lägga en sekund på att begrunda de krafter som verkligen besitter kraften att förlänga dem. För det finns där ute. Hur skulle vi annars kunna förklara att vi många gånger hittar oss själva kiknande av skratt åt händelser som sträcker sig flera år bakåt i tiden?

SKRATTET GÖR ATT den dagen, som hade kunnat bli till passé där och då, istället alltid återkommer i form av energi. En energi som gör det möjligt för sekunderna som är knutna till dem att sträcka sig mot oändligheten.

OCH ÄVENTYREN vi hade tillsammans med personerna bakom skratten, som min dåvarande rumskamrat och den syriska rashamstern, de lever för evigt i mina smilgropar.

JULIA BERGSTRAND