Tanja Frenell har börjat undra hur mycket tid som faktiskt lagts ner på att tänka igenom programmen här på universitetet. Det mesta blir bättre om man inte stressar…

Tanja Frenell pluggar lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).
Tanja Frenell pluggar lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).

Darn, somnade efter städjobbet istället för att träna eller plugga. Sov alldeles för länge. Stressa! Mamma och lillsyrran kan vara på ingång nästan när som helst. Måste snabbstäda innan, få bort lite disk och dammråttan under sängen. Kanske kolla toan också, har vi toapapper?

JAG HAR EN FIX IDÉ som jag inte delat med så många. Om man gör saker lite långsammare, blir resultatet eventuellt lite bättre då? En nyans mer tillfredsställande?
Vispa grädden för hand istället för att ta den supereffektiva alltiett-mixerstav-elvispen. Prata sådär jobbigt långsamt och övertydligt inför klassen med 20 förväntansfulla barn. Dela bland det mest (fysiskt) intima av handlingar med någon i nästan plågsamt långsamt tempo. Gå eller cykla till jobbet istället för rusningstrafika dig fram i bil. Från hur man använder tanken och rösten till hur man tar sig fram – jag tror på nåt vänster att det kan bli en skvätt mer välgjort, mer eget, mer njutbart att göra det liiite långsammare.

EN SAK JAG FUNDERAT på kring denna fixa idé är hur mycket tid som lagts ner åt att faktiskt tänka igenom programmen här på universitetet. Har dom som min stressa-innan-besöket-städning hastats ihop när man märkt att ”Ojsan, nu har jag gjort nåt annat än uppgiften på agendan i ett par timmar för mycket, kanske dags att skynda ihop ett lärarprogram”. Ibland kan jag tänka att det kanske är så.

FÖR HUR KOMMER DET sig annars att man nästan i mitten av sista terminen ännu inte fått någon som helst information om examensarbetet? Hur kan det sedan komma sig, när man väl får det av Herr Högsta-Hönset-på-utbildningen (i en sal så full att inga brandregler skulle godkänna det), att man då inte får någon egentlig information, ja förutom att han faktiskt scrollar lite genom ett dokument på hemsidan (för det vet vi nog inte hur vi skulle klara på egen hand) och meddelar att det hade varit bra om vi hade börjat tänka på examensarbetet redan första terminen.

JAG MISSTÄNKER STARKT att en del folk på universitetet kanske har aningen för mycket i sina hjärnor och en gnutta för mycket ansvar. Det jag anar är också att de som jobbar på universitetet med fina titlar är precis lika mycket människa som jag och därför sållar bort en del grejer i skallen för att lämna företräde för det man verkligen finner intressant. Dessa saker tar man hand om, vaggar, sjunger för och gosar med, medan de andra ansvaren just blir sånt där man råkar komma på i sista stund. Då blir saker inte riktigt genomtänkta. Inte tillräckligt långsamt behandlade. Inte så särskilt vända upp och ner och framochtillbaka på.

FÖR VAD HÄNDER NÄR man gör saker sådär långsamt? Man har tålamod, man lägger ner en smula kärlek, man får anstränga sig lite, har tid att tänka, känna och må. Då brukar saker bli bra gjorda. Nästan oavsett vad man gör och ens erfarenhetsgrad av aktiviteten i fråga kan ju bli riktigt schysst gjort om man ger det tid.

TANJA FRENELL