Kyla och värme, hunger och mättnad, tokpluggande och vila – oavsett vad det handlar om ger kontrasterna en sån oerhörd njutning, tycker Tanja Frenell.

Namn: Tanja Frenell. Pluggar: lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).
Namn: Tanja Frenell. Pluggar: lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).

Känslan efter en ordentlig nattsömn, när man i lugn och ro vaknar utan väckarklocka och börjar inse att det är morgon och att man eventuellt borde ta och lämna den goa värmen under täcket. Känslan när man gått utan vantar på lunchturen med hunden en solig vinterdag och händerna hunnit bli så kalla att finmotoriken man haft med sig sen barnsben är som bortblåst, varpå man kommer in och värmen från den skyddade inomhusmiljön når händerna och de sakta värms upp sådär så det riktigt värker av värmen. Känslan av den lugna ensamheten när man diskar upp från hemmafesten kvällen innan.
Det är kontrasterna som gör det.

OAVSETT VAD DET handlar om är kontrasterna en sån oerhörd njutning. När den sexuella spänningen når klimax och allt blir fullständigt lugnt, när man är så hungrig att man nästan mår illa och får i sig mat, när man i smällkalla vintern ändå slår upp en brasa och sitter ute och äter. Kontrasterna i vardagen som får mig att le, skutta och må.

HÄROMDAN SATT JAG på UB och överhörde ett samtal där jag blev så tagen av berättelsen och de deltagandes oinsikt att tårarna började trilla en efter en. Så småningom hade det utvecklat sig till en hård-gråt och när jag tog mig därifrån och kom hem till den alltid så glada hunden, tog en prommis med henne och återfick lugnet, då var känslan överväldigande. Det brukar ju heta lugnet efter stormen, men varför heter det inte istället lugnet efter ett riktigt bra gråt? Det är väl vanligare med gråt än storm?

SAMMA MED TRÄNING, är det inte kontrasten som gör träningen så underbar – aktiviteten då man medvetet töjer på sina gränser och utsätter sig för sådan påfrestning att bara själva muskelspänningen kan göra riktigt ont. Att fullständigt ta ut sig efter en slö dag på plugget, och sedan den där nästan vidriga värken dagen efter som berättar att ’du gjorde rätt bra ifrån dig igår!’
Längta lite mer, slöa lite hårdare, plugga ännu effektivare – må nå djuriskt bra efteråt.

TANJA FRENELL