Jenny Pira vill uppmuntra alla studenter att under svåra tider göra något som inte ”är skola”. Våga ta en akademisk kvart eller konstnärlig paus.

Jenny Pira läser medie- och kommunikations-vetenskap i Umeå.
Jenny Pira läser medie- och kommunikations-vetenskap i Umeå.

Ibland kommer det tider då man nästan helt tappar hoppet om sina akademiska färdigheter. Man börjar ifrågasätta sina mål, tvivla på sin förmåga och mentalt – eller på riktigt – krypa in under sängen.

Man vill ta ett uppehåll från allt som har med prestationsångest och skolväsendets benägenhet att skapa oro, som att gravitationen trycker axlarna mot marken. Vissa söker återfå kontroll genom manisk träning eller yoga, andra lever på bolaget, jag har en tendens att drömma om Riga av alla ställen.

Ibland stöter man på moment och kurser där man helt enkelt inte hänger med, eller så sätter omständigheter käppar i hjulet som gör det svårt att hinna ikapp. Man behöver inte nödvändigtvis få underkänt för att det ska kännas så och jag kan inte vara den enda på campus som någon gång upplevt dessa känslor.

Men så läser jag (igen) om Marx teorier. Då syftar jag inte på det politiska, utan nödvändigheten eller måstet att uttrycka sig kreativt för att människan ska vara lycklig.

Det finns flera knep för att städa upp i hjärnkontoret. Under gymnasietiden skrev jag ibland ”Den konkreta gnäll-listan” för att tömma hjärnan på frustation och det kändes mot alla förmodan faktiskt bättre. Nuförtiden har jag gjort för vana att vid extrasvåra tider ta upp en pensel och bara kladda för att någorlunda regelbundet framkalla lite mänskligt, positivt dårskap. En mental exorcism som skrämmer bort en del av allt djävulskap under pannbenet.

Du är inte ensam. Så jag vill uppmuntra alla studenter att under svåra tider göra något som inte är skola, våga ta en akademisk kvart eller konstnärlig paus där hemma. Du behöver inte vara bra på varken studiemomentet eller det kreativa hantverket. Det enda du behöver göra är att plaska, doppa tårna eller rent av drunkna i den lilla försummade eller helt bortglömda fantasipölen längst bak i medvetandet som tidigare räddat så många från vanvett.

Glöm inte att du är mer än bara en student. Du måste få vara människa också.

Jenny Pira