Elände finns precis överallt, och solidaritet kan knappast vara något man ägnar sig åt bara på en viss plats under en viss tid, påminner Annelie Markgren.

Annelie Markgren.

Studenter engagerar sig ofta i olika samhällsfrågor, ideellt och oavlönat, och det är fantastiskt att se! Men nåt jag noterat är att många engagerar sig i sociala frågor – i utlandet. Och under en mycket begränsad tid. När de sen kommer hem efter att ha varit alltifrån volontärer till praktikanter och Minor Field-studenter så kan man höra dem berätta om hur deras ögon öppnats för solidaritet.

Men tyvärr verkar många gånger samma studenter ha valt att inte fortsätta engagemanget på hemmaplan, trots att det finns massor av föreningar som hjälper hemlösa eller besöker gamla och ensamma människor, och trots att många även i vårt land hade behövt deras tid. Istället kan fokus snabbt skifta tillbaka till det vanliga; utseende, prylar och status, och det kan klagas ganska friskt över både studiemedel och ingångslöner.

Jag förstår inte, när nu de här individerna fått en inblick i världens orättvisor, varför vissa när de kommer hem ”kliver ner från barrikaderna”. Är det vår äventyrsbesatta kultur som bara gör socialt engagemang intressant om det ingår en utlandsresa? Eller är samhällsnormen att det på nåt sätt är mer värt att engagera sig i vissa typer av sociala problem än andra?

Det är inte vackert när vi blundar för de människor som finns mitt ibland oss. Jag tänker på experimentet ”From Jerusalem to Jericho”, där ett antal präststudenter får i uppdrag att hålla ett föredrag om ”Den barmhärtige samariten”. På väg till föredraget ligger en strategiskt utplacerad man som tydligt behöver hjälp, och experimentet undersöker om det finns skillnad på människors hjälpbeteende alltefter hur förutsättningarna ändras och hur mycket tid de upplever att de har.

Bara ungefär 10 procent av studenterna med tidsnöd stannar och hjälper mannen. Fyllda av tankar på sina föredrag om solidaritet tar somliga till och med ett kliv rätt över den hjälpbehövande.

Att engagera sig i andra delar av världen är så klart fantastiskt, när vi sedan använder insikterna till att leva enkelt och hjälpsamt bland de människor vi har omkring oss här.

Elände finns precis överallt, och solidaritet kan ju knappast vara att man klamrar sig fast vid en enstaka handling som varar under en begränsad tid. Det är väl ändå ett sätt att vara som gäller alla olika miljöer vi är i. Också på campus.

Annelie Markgren