Namn: Julia Bergstrand. Ålder: 22. Pluggar: Kandidatprogrammet i språk. Bor: Haga.
Namn: Julia Bergstrand. Ålder: 22. Pluggar: Kandidatprogrammet i språk. Bor: Haga.

Öka slumpens inflytande över din tillvaro genom att våga göra saker som inte ser ut att leda någonstans. För Julia Bergstrand kan en resa med slumpen som vägvisare vara steget på ett nytt äventyr.  

Mitt första år på Umeå universitet sammanfattades ganska träffsäkert av att min programföreståndare då hon sa:
– Julia, ditt liv tycks vara en serie av väldigt slumpmässiga händelser.

Jag kan inte annat än att hålla med henne. Slumpen är faktiskt den kraft som jag medvetet förlitar mig mest på. Kanske främst eftersom jag är övertygad om att den alltid hänger över oss. Den högsta kraften som i slutändan, vare sig vi vill det eller inte, är oss övermäktig. Den  kastar iväg oss i alla möjliga riktningar, utan att vi har en aning om vart strömmen för oss.

För den som låter sig dras med finns ofta en rätt märkligt fantastisk destination i andra änden, har jag erfarit. En plats som vi aldrig hade hittat till på egen hand.

Många har svårt att tro på existensen av högre krafter och jag klandrar inte den som begär bevis. Jag kan enbart kontra med min egen övertygelse. Den som balanserar på ett tvärsäkert ”därför”. Den som säger att väldigt många saker ofta tycks vara omöjliga – tills det att de har blivit genomförda. Då blir de plötsligt istället rysligt sannolika.

Så det enda vi egentligen kan göra för att öka slumpens chanser att få grepp om oss är att kasta ut krokar. Krokar i form av att hela tiden göra saker, även det som inte ser ut att leda någonstans, och hoppas att någon – om så bara en enda – ger en spännande fångst.

Julia Bergstrand