En kurs kan faktiskt bli rolig om man förväntar sig att den kommer fyllas av gråa, entoniga och sega föreläsare som inte har mer inlevelse än kungen i hans tal.

Tanja Frenell pluggar lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).
Tanja Frenell pluggar lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).

Har du läst en bok som sedan kommer ut som film? Har du känt förväntan och rädsla inför att se filmen? Man vet ju att boken var så bra. De inre bilderna man fått under läsandet ska nu ersättas av synlig rörlig bild. Det kommer garanterat finnas saker i filmen att ogilla utifrån den egna läsupplevelsen.
Precis som man kan bli besviken på en film beroende på förväntningarna blir man besviken på andra saker beroende på vad man har för bild av hur det ska bli.

MAN SER FRAM EMOT terminsstarten med viss spändhet och de nya kurserna med hopp. Man har fått jobb efter examen och man stampar otåligt med en bild av hur det ska bli att efter närmare två decennier i skolan gå ut i arbetslivet. Man rusar in i gymmets värld och har hopp om en viktnedgång eller nya former.

MINA STORASYSKON sa till mig när jag gick på högstadiet: Hoppas alltid på det sämsta, då kommer du bara bli glad om det blir bättre. Där och då tyckte jag deras cyniska inställning lät som döden. Hur kan man jobba för det bästa men hoppas på det sämsta och lyckas? Det blir svårt. Nu känner jag lite att den där grejen ändå kan vara en lite rolig idé.

EN VINTER KAN bara bli bättre om man förväntar ett grått mörker. En film kan bara bli bra om man väntar sig total katastrof. En kurs kan faktiskt bli rolig om man tror att den kommer fyllas av gråa, entoniga, sega föreläsare som inte har mer inlevelse än kungen i hans tal. Träningen blir aldrig så kul som när man gör det utan större hopp om resultat och sen ser att det visst händer något. Hoppfullhet i all ära, men cynism kan vara rätt kul.

TANJA FRENELL