Lärarens tonläge – som påminner om en annan  halvskrikig påtvingande-av-åsikter-artad-röst  – gör att Tanja Frenells  tankar flyr till mobilen.  Sedan skriver hon lite.

Namn: Tanja Frenell. Pluggar: lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).
Namn: Tanja Frenell. Pluggar: lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).

Du vet den hemskt chockartade känslan av att ha råkat dra upp både toalock och sits på en gång av misstag så att man när man sätter sig möts av det obehagligt och oväntat kalla toalettporslinet? Lite som den känslan skulle jag vilja likna känslan av att komma tillbaka till det ”vanliga” universitetsplugget från att ha haft kurser med mycket praktiskt och skojsigt på schemat. Nu är det back in business med föreläsningar, folk man inte riktigt tål och mängder av böcker igen.

PÅ EN FÖRELÄSNING med fokus på miljön slås jag åter av den aktuella lärarens enorma inverkan på mitt egna engagemang. Miljöfrågor är något jag tycker är både viktigt och intressant i vanliga fall, men lärarens tonläge – som påminner mig om min faders inte alls särskilt behagliga utan snarare påtvingande-av-åsikter-artade, halvskrikiga och högst aggressiva läte som under min livstid alltid dykt upp vid vilket som helst diskussionsaktiga samtal vi haft – gör att mina tankar flyr och jag börjar, istället för att aktivt lyssna, pilla med räddaren i nöden – mobilen. Efter en stund tar jag fram paddan och läser tidningen. Sedan skriver jag lite

DET SORGLIGA ÄR att det är något viktigt och intressant hen pratar om. Varför klarar jag inte av den där tonen? Jag vill gå härifrån och ta en solig promenad ner på stan.
Nåväl. Läraren är den som ska bidra till elevens utveckling. Själva lärandet sker hos varje elev. Lärarens mål bör alltså vara att prata, demonstrera och ge uppgifter på ett sätt som inte bara tilltalar eleverna utan även gör att det verkligen bidrar till kunskapsutveckling att vara närvarande och att närvaron inte bara helt enkelt kan ersättas med en bok som ju redan är en del av kurslitteraturen. För egen del har den här läraren misslyckats, för andra är säkert fallet annorlunda.

SOM BLIVANDE LÄRARE börjar jag fundera på hur man ska kunna veta om eleverna blir engagerade av min undervisning eller inte. Jag kommer i framtiden att undervisa yngre barn och då är relationen till varje barn samt dennes förälder/föräldrar essentiell. Förhoppningsvis kommer jag kunna hålla undervisningen såpass kvalitativ att man kan utläsa elevernas engagemang i deras lösningar av uppgifterna samt hålla kommunikationen öppen och av elevernas sätt att uttrycka sig och föräldrarnas respons  uttyda elevernas engagemang och iver.

DE FLESTA LÄRARE man möter på universitetet är dock föreläsare. De kommer in, förväntas inte ha något personligt engagemang – som att lära sig namn – de håller sin föreläsning och går därifrån. Sedan sätter de betyg. Att med de förutsättningarna försöka engagera studenter kan inte vara lätt. Speciellt inte om en så liten sak som personlig erfarenhet av röstläge, något föreläsaren förmodligen inte kan rå över, fullständigt kan förstöra en elevs upplevelse av föreläsningen.

SÅ, FÖR ATT AVSLUTA i positiv anda, en eloge till alla lärare som ändå får oss studenter utvecklas, engageras och peppas till framtida arbete!

 TANJA FRENELL