Titt som tätt flyttar vi in, flyttar ut, jonglerar livspusslet och tappar någon boll till marken. Jenny Pira ramlar gladeligen runt i bollhavet av bananlådor.

Jenny Pira läser medie- och kommunikations-vetenskap i Umeå.
Jenny Pira läser medie- och kommunikations-vetenskap i Umeå.

Här står jag med pruttilutter och frisidurer upp till knäna! Vare sig det handlar om att flytta in i eller ut ur studentlyan så finner man sig oftast som fast med en hel del prylar och mycket att få gjort. 2013 körde jag flyttlasset 50 mil till Umeå och nu bär det snart av 100 mil söderut. Det är ganska mycket tekniskt och administrativt krux att lösa innan, under och efter studierna – det ingår i studentpaketet helt enkelt, det gäller bara att man gör det bästa av det.

Många är vi som jonglerat kontrakt, tentor och flyttlass. Släng in några sidoaktiviteter och en diger umgängeskrets i ekvationen och det blir lätt hänt att man tappar någon av bollarna man så till synes rutinerat manövrerat i luften. Med händerna så fulla är det inte ovanligt att man ouppmärksamt missar något på vägen.

Men det finns företeelser som trots vardagslogistiken sällan går obemärkt: ny termin och praktik. Inte på grund av händelsernas prestige, utan den påföljande explosionen av bilar, släp och flyttlådor.

Hux flux så fylls studentområdena av obegripliga inredningsdetaljer och uttjänade stekpannor. Plötsligt flödar Facebook av både köp, sälj och återbruk samtidigt som ett bord på campusloppisen blir lika eftertraktat som en plats på Studio 54.

En av anledningarna till att jag älskar denna nordliga studentstad är den progressiva, förnyande livsstilen som parallellt bevarar och förgyller det befintliga. Umeå universitet tycks vara en outtömlig källa av inspiration och innovation med en tillhörande och samtida återbrukskultur som restaurerar och tar tillvara på allt från gamla förlorade traditioner till halvfula fåtöljer.

Vi byter på många sätt erfarenheter och prylar med varandra så att inget går till spillo. Titt som tätt flyttar vi in, flyttar ut, jonglerar livspusslet och tappar någon boll till marken. Jag ramlar gladeligen runt i bollhavet av bananlådor, uttjänade stekpannor och komplexa avtalsvillkor – det ingår i studentpaketet helt enkelt som en del av universitetets in- och utspark, det gäller bara att man gör det bästa av det.

Jag hoppas att Umeå fortsätter att förgylla, dela och återbruka även efter IKEA-invigningen.

Jenny Pira