Trots våra påstådda intellekt bråkar vi om var man är född och var man då har rätt att vistas, noterar Tanja Frenell. ”Ja jösses Amalia”, är hennes kommentar.

Namn: Tanja Frenell. Pluggar: lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).
Namn: Tanja Frenell. Pluggar: lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).

Som den pensionär jag är (åtminstone i hjärtat) utstöter jag ett litet ”ja jösses amalia” kring den hätska debatten som ockuperat media den senaste tiden, för vad är egentligen grejen med nationalitet? Egentligen?

MÄNNISKAN (homo sapiens sapiens, människa som vet att hon vet) föds, lever, dör. Vi tänker, känner och upplever, vi kan förmedla oss kring våra tankar, känslor och upplevelser och de flesta gör just så medan vissa av blyghet eller olust låter bli. Våra hjärnor överträffar – enligt vår näst intill perfekta metod för att ta fram det vi kallar fakta: forskningen – djur och andra varelser vad gäller framför allt intellektet (och vi är väl inte partiska?).

TROTS VÅRA påstådda intellekt bråkar vi nu alltså om var man är född och var man då har rätt att vistas. ”Men du är född bortanför den där imaginära gränsen som jag inte riktigt vet varför den lades just som den ligger som någon för en massa hundra år sedan hittade på, så nu vill inte jag vara med dej längre! Gå! Ut!” Jovars, jag skådar massor med intelligens dagligen, men inte alls i den här debatten.

ATT HA EN nationalitet, ska det vara det viktiga? Vi är alla människor med samma behov, kan inte alla få vara där de vill och behöver? Om det blir krig här skulle vi säkert vilja att något land med hyfsat fredliga förhållanden kunde ta emot oss (ja, jag vet att en massa ekonomiska aspekter finns att ta hänsyn till, men vi har inte dött av lite invandring hittills, tvivlar på att vi gör de i framtiden heller).  Och som sagt, nationalitet? Att vara ”svensk”?! Who the hell gives a fuck?

MÄNNISKOR har alltid flyttat o rört på sig i världen, i sökande efter bättre levnadsvillkor (jordar, vatten, arbeten med mera), sökandes äventyr eller bara för att man har lust att få erfarenheter och testa sina vingar. Skulle folk inte gjort det hade det aldrig bott människor här uppe i norden, vi skulle inte överlevt krigen och efterkrigstiden kring stormaktstiden och vi skulle inte ha några syltburkar på hyllorna i affärerna (ett snäpp överdrivet men du fattar). Att vara svensk ÄR att ha alla dessa människors flyttande fram och tillbaka, medtagandes seder och bruk hit och ut i vida världen.

CHILLA KRING debatten, snälla, det är ingen fara, att vara ”svensk” kommer inte dö ut, det kommer att utvecklas, precis som det alltid gjort.

TANJA FRENELL