Papper, blad och barr som tryckts in i tandtekniker-studenternas skåp får Isabella Jönsson att fundera på det här med mognad och missnöjda tonåringar i vuxna kroppar.

Isabella Jönsson läser till tandtekniker i Umeå.
Isabella Jönsson läser till tandtekniker i Umeå.

Hela mitt liv har jag trott att det är en positiv sak att ha barnasinnet kvar som vuxen. Jag fick tänka över det häromdagen, när min klasskamrat berättade att någon upprepade gånger har tryckt in tillskrynklade papper, fuktiga blad, barr och salt i hennes skåp.

När jag tänkte på det insåg jag att jag också fått papper inslängt i mitt skåp, men förvirrad som jag är har jag trott att det varit jag som slängt in det där. Det tål att nämnas att vi går tandteknikerprogrammet, det är bara vi som är i närheten av byggnaden och att alla får var sitt skåp i omklädningsrummet, då vi inte får ha våra saker i arbetsrummet.

Kanske borde jag bli arg, ledsen, eller i alla fall upprörd. Men jag är mest förvånad. Kanske till och med lite road. Jag kan inte minnas en enda gång detta har hänt någon i min omgivning förutom i högstadiet när klasskamrater kastade snö och papper i en av tjejernas skåp.

Personen eller personerna som gjort detta kanske var arga på oss för att de inte minns att de var lika bra när de gick i ettan, kanske är de arga för att vi pratar för högt i matsalen som också är ett uppehållsrum. Kanske tycker de att vi inte förtjänar de skåpen, eller att det finns för få soptunnor i rummet. Min klasskamrat tror att de bara tycker det är kul.
Den teorin tror jag mest på.

Vissa kanske missförstår mig när jag säger att jag alltid trott att man ska ha sitt barnasinne kvar. Att ha barnasinnet kvar är inte samma sak som att fortfarande vara en missnöjd tonåring i en vuxens kropp. Tänk dig hur den arbetsplatsen hade sett ut.

Isabella Jönsson