Som ett brev på posten, eller notifikation i telefonen om ni så vill, kommer  ångesten. Bara en liten stackars uppsats kvar – sedan räknar omvärlden med Edvin Löfgren.

Edvin Löfgren pluggar Beteendevetenskapliga programmet med inriktning mot IT-miljöer.
Edvin Löfgren pluggar Beteende-vetenskapliga programmet med inriktning mot IT-miljöer.

Tre års studier är snart avklarade. En tid av studentkorridorer, mitt-i-veckan-festande, tentaångest, frenetiskt sistaminuten-pluggande och ett ständigt växande CSN-lån. Snart kan jag se Umeå universitet sakta försvinna i backspegeln. Kvar finns den kunskap jag erhållit, och denna kunskap ska jag nu omvandla till något sorts praktiskt kunnande. Ett kunnande jag ska använda mig av i den ”verkliga världen”, långt ifrån de akademiska kvartar jag hållit så varmt om hjärtat.

SOM ETT BREV PÅ POSTEN, eller notifikation i telefonen om ni så vill, kommer så ångesten. Bara en liten stackars uppsats kvar, sedan räknar omvärlden med mig. Jag ska dra mitt strå till stacken, jag ska återbetala den förmånen som gratis utbildning innebär.
Tror någon på allvar att jag kan leva upp till det? Jag har ju bara gått på föreläsningar, lämnat in uppgifter i tid (oftast) och suttit med pannan i djupa veck på Östra Paviljongen i hopp om att fröken ska vara snäll vid rättningen av de något kladdiga svar jag svamlat ihop. Vad vet jag? Dessutom är jag ju inte vuxen än, jag är ju bara 27 år och vet inte ens vad jag vill bli när jag blir stor.

VÄLKOMMEN TILL VERKLIGHETEN, skulle man väl kunna säga. En skrämmande verklighet, men ändå en verklighet alla universitetsstudenter strävar efter. Det är lätt att romantisera studietiden då stora delar av den är precis så härlig som man beskriver den för de icke studerande kompisarna. Samtidigt förbannar man sitt val när man, med gråten i halsen, sitter en sen fredagskväll och frenetiskt försöker hinna klart arbetet som skall vara inne kl. 23.59. Det är väl också precis det man nu ska tänka på, nu när Umeå Universitet blir mindre och mindre i backspegeln.

SOVMORGNAR, LUFTIGA SCHEMAN och CSN-lånet skall bytas ut till 8 timmars jobb med en lön jag faktiskt får behålla. Det som står i vägen för detta är den till synes omöjliga uppgiften att sammanfatta tre års studier i ett fyndigt CV i hopp om att någon arbetsgivare ska nappa. Jag har således två månader av uppsatsförfattande, CV-skrivande och flyttstädning av lägenhet framför mig. Även om tonen skvallrar om ångest och vemod ser jag framemot detta. Däremot finns det inte längre tid för någon akademisk kvart, och det är väl lika bra det, för den extra kvarten existerar väl inte i den verkliga världen?

EDVIN LÖFGREN