Ofta är man lite rädd för det nya och okända. Tanja Frenell vill lära sig av de barn som hon lärt känna under praktiken – och bli så där ivrig igen.

Tanja Frenell pluggar lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).
Tanja Frenell pluggar lärarutbildningen, tidigare år (år 1–6).

Barns händer som så ivrigt sträcks upp i luften, viftandes, att rumpan liksom tvunget lyfter från stolen.
Kunna träna mer och mer som man vill efter en skada, en olycka, ett övergrepp.
Se människor för vad de är, nakna, ensamma och skadade, på sitt sätt, sin nivå.
Nya kunskaper, återupptäckter, nya vyer.
Jag gillar det där med nyheter. Ofta är man dock lite rädd för det nya. Det okända. Det oprövade.

MODESVÄNGAR HAR JAG hemskt svårt för. Dels för att jag tycker det är lite obehagligt att alla plötsligt ska gilla en ny byxa, öppen rygg, urringat med kläder under eller gigantiska linnen. Måste alla gilla samma bara för att nån pretto-modeskapare ritat en teckning (ursäkta förenklingen)? Men efter ett tag kan jag stå ut. Då är den i regel över, svängen.
Vissa lärare är så fast i sina föreläsningar, sina gamla powerpoints, eller varför inte OH-bilder, att de kan dem utan och innan och gör dem på för kort tid och utan eftertanke, “tillbaks till mitt nördande snart?”

SVERIGE BLEV KRISTET under medeltiden men man fortsatte offra till de gamla gudarna på många platser.
Tron, säkerheten i det gamla, tryggheten, den går inte att rubba i ett huj, man måste truga lite, övertyga med löjliga mängder reklam, påtryckningar från omvärlden och människor runt en, våld och tvång. Tankar och funderingar ska hinna bearbetas – tidskrävande!

MEN ATT VÅGA SLÄPPA det gamla för en stund. Prova något nytt, testa en okänd grej, träningsmetod, vy på livet – det kan trots detta öppna ögonen på en på ett sätt man aldrig i sin fantasi kunnat ana. Man kan fastna och fullständigt uppslukas, engageras i något man inte trott man skulle bry sej för fem öre i. Hur skulle det vara om jag ansträngde mig för att lära mig måla? Hur skulle jag bli om jag provade att bry mig i en förening. Vad händer om jag skaffar en redig hobby. Förstörs min värld? Eller vidgas den bara?

BARNENS HÄNDER sträcks upp i all iver, all glädje – för att de kan, de vet svaret, de har lärt sig något nytt. Jag vill lära mig av de fina barn jag lärt känna under praktiken. Jag vill bli så ivrig igen. Så ivrig har säkert du också varit, men åren tär och mal ofta ner all glädje, fantasi och förhoppning till ett cyniskt tänkande kring omvärlden, människor och en själv.
Våga vara så där barnslig igen!

TANJA FRENELL