Universitet och högskolor borde använda alternativt urval vid antagningen av studenter i högre utsträckning! Det menar Jenny Dahlman, styrelseledamot i Moderata Studenter i Umeå.

För fem år sedan gick jag mitt tredje och sista år på gymnasiet. Under året började uppmaningarna komma från studievägledarna att det var dags att bestämma sig för vad man skulle läsa vidare till. Med bristande kunskap och erfarenhet skulle man bestämma sig för man ville bli tandläkare eller ingenjör, kurator eller kanske jurist. Det som inte betonades dock var att intresset för en utbildning och ett yrke var subsidiärt till vilken utbildning ens betyg räckte till att komma in på. Många i min klass och umgängeskrets – likväl jag själv – blev tvungna att tänka om, och vissa fick till och med ge upp sina drömmar.

Flera högskole- och universitetsutbildningar så som läkar-, tandläkar- och psykologprogrammet har intagningspoäng som motsvarar ett snittbetyg i B och uppåt. För att komma in på dessa utbildningar krävs inte bara det höga snittbetyget utan studenten måste även ha läst meriterande kurser på gymnasiet, utöver de obligatoriska kurser som ingår i gymnasieprogrammet. 

När flera program kräver så höga snittbetyg är det självklart att många drömmar måste läggas på hyllan. Trots det, att det visar sig att 13 år i grundskola och gymnasium inte alltid leder till ens drömjobb, fylls inte platserna på svenska universitetsutbildningar. Läkar-, civilingenjörs- och juristprogrammet är bara några av de utbildningar där platser står tomma – trots det höga söktrycket. En rapport av UKÄ från år 2017 visar att på sex av Sveriges universitet där juristprogrammet finns tillgängligt var den totala kvarvaron vid termin sex 74 procent. Stockholms universitet hade lägst kvarvaro på 68 procent. Enligt rapporten hoppar de flesta studenterna av utbildningen inom sitt första år.

Hur kommer man till rätta med de, för många, orimligt höga antagningspoängen i förhållande till de tomma utbildningsplatserna? Uppmuntra universitet och högskolor att använda alternativt urval i högre utsträckning!

Min tes är att så många studenter hoppar av sin utbildning eftersom utbildningen antingen inte fångade studentens intresse, eller så var utbildningen för svår eller på annat sätt inte mötte studentens förmågor eller förväntningar. Det är lättare för en blivande student att få insyn i vad utbildningen kommer att innebära för hen, och om intresset finns där, om studenten behöver läsa på och sätta sig in i utbildningen på egen hand inför ett inträdesprov. Det kan knappast ses kontroversiellt att skolan ställer krav på att studenter tar ansvar för sin inlärning och val av utbildning.

Ett kunskapsprov bestående av matte och fysik kan vara lämpligt för antagningen av ingenjörsstudenter, på samma sätt som ett prov i anatomi för läkare och ett i avtalsrätt för jurister. Ett alternativt urval kan även bestå i en intervju eller innehålla andra inslag än kunskapsfrågor, exempelvis empatiska frågor, i syfte att ta in den personlighetsmässigt mest lämpade personen för utbildning.

Alternativt urval gynnar inte bara de ungdomar som önskar att börja läsa vid universitet direkt efter studenten. Det finns även många människor som i vuxen ålder bestämmer sig för att utbilda sig eller skola om sig. Även för dessa kan ett intagningsprov vara en smidigare lösning om betygen inte räcker till, istället för att läsa upp gymnasieämnen som kanske inte är relevanta för utbildningen man söker – bara för att snittbetyget ska vara så högt.

Ett alternativt urval bestående av ett intagningsprov kopplat till just den ansökta utbildningen är ett välavvägt alternativt sätt att ta in studenter till utbildningar. Det är inte heller ovanligt med sådana intagningsprov om man ser till andra länder, exempelvis har Helsingfors universitet ett inträdesprov till sitt juristprogram. Att, som det ser ut i Sverige idag, förvänta sig att en 16-åring mitt i mental och fysisk utveckling ska få så höga betyg i alla ämnen under gymnasiet för att komma in på sin drömutbildning är knappast rimligt.

Det kan tyckas att betyg är en rättvis måttstock där alla söker utbildningar på samma villkor – men är inte ett one-size-fits-all-synsätt förlegat i dagens samhälle? Lämplighet och engagemang för just den utbildning och det yrke en blivande student intresserar sig för går inte alltid att mäta i betyg eller genom högskoleprov.

Låt den som verkligen har intresset och engagemanget få läsa sin drömutbildning – det fyller tomma platser på utbildningarna och ger mer kvalificerade människor chansen till sitt drömjobb.

Jenny Dahlman
styrelseledamot i Moderata Studenter i Umeå