Arbetarpartiet målar upp en rasistisk problem-beskrivning i flyktingfrågan. Det är ovärdigt ett socialistiskt parti, skriver Vänsterns studentförbund.

I ett nyligen publicerat temanummer av sin lokaltidning går Arbetarpartiet i Umeå ut med ett antal debattartiklar där de målar upp flyktingmottagandet som ett överhängande hot mot den sekulariserade västerländska demokratin. Retoriken och problembeskrivningen är direkt tagen från det högernationalistiska spektrumet av samhällsdebatten. Faktum är att man har kopierat ett helt textstycke från en fyra år gammal debattartikel författad av Gunnar Sandelin och Karl-Olov Arnstberg, två namn som frekvent figurerar på Avpixlat och andra blåbruna så kallade “alternativa medier”, men knappast hör hemma på nyhetssajter som påstår sig vara vänsterorienterade.

Det budskap som Arbetarpartiet förmedlar står i en sådan diametral motsats till allt vad socialism och internationalism innebär, att VSF Umeå anser att den enda rimliga följden vore att utesluta partiet ur samarbetet i Enad vänster. Då vi dessvärre inte fått gehör för detta krav har vi i VSF Umeå beslutat att själva lämna samarbetet. Att lämna Enad vänster är vare sig enkelt eller önskvärt, men i ljuset av den uppkomna situationen menar vi att det är det enda ideologiskt och moraliskt försvarbara handlingsalternativ som återstår.

Första maj är arbetarrörelsens högtidsdag. En dag som syftar till att fira klasskampens historiska och framtida segrar. Att marschera i ett första maj-tåg är därför inte bara någonting trevligt och inspirerande. Det är ett politiskt ställningstagande. Syftet med Enad vänster har varit att olika socialistiska rörelser i Umeå bortser från politiska skiljelinjer och symboliskt demonstrerar tillsammans, sida vid sida, för att poängtera arbetarklassens gemensamma intressen. Men det kommer en gräns när dessa politiska skiljelinjer blir allt för tydliga för att kunna bortses ifrån. Med sina senaste utspel har Arbetarpartiet passerat denna gräns med råge.

Arbetarpartiet målar upp en rasistisk tankefigur där en koppling görs mellan flyktingmottagningen och den sekulära demokratins och välfärdsstatens fall (eller systemkollaps, som Sverigedemokraterna brukar uttrycka det). De beskriver också hur ”etablissemanget”, med vilka menas i princip hela samhället från riksdagen till media och Svenska kyrkan, har gått bakom ryggen på befolkningen genom att mörka vilka praktiska och ekonomiska påfrestningar som flykting- och asylpolitiken innebär och att det är löntagare och pensionärer som tvingas betala. Samma etablissemang går inte heller att lita på, menar Arbetarpartiet, när det gäller försvaret av det sekulära styrelseskick som gäller i Sverige. ”Detta innebär sanningens ögonblick”, skriver man.

Genom att beskriva flyktingar, eller rättare sagt muslimer, som ett hot mot samhället och demokratin så görs våra medmänniskor till något som är väsensskilt från oss. De här ödesmättade beskrivningarna bidrar både till att stigmatisera redan utsatta grupper och att ställa invandrare mot arbetare och pensionärer. Detta är något vi är vana att höra från Sverigedemokrater och borgerliga partier. Varför Arbetarpartiet har valt att sälla sig till den skaran är obegripligt och ovärdigt ett parti som kallar sig socialister.

I ett samhällsklimat som präglas av krav på kraftigt inskränkt asylrätt, ”andrum”, försämrade arbetsvillkor och sänkta löner för nyanlända så måste arbetarrörelsens svar vara tydligt. Vi kommer alltid att försvara mänskliga fri- och rättigheter, rätten till asyl och vi kommer alltid att försvara arbetarklassens intressen. Konflikten står inte mellan svenskar och flyktingar. Konflikten står, som den alltid har gjort, mellan arbete och kapital. Solidaritet med människor på flykt är inte en kamp vi för på grund av att vi är godhjärtade, utan det är en kamp som följer direkt av en socialistisk samhällsanalys. Därför vägrar vi acceptera den rasistiska problembeskrivning som högern, och nu även Arbetarpartiet, framför.

Med hopp om en framtid där vänstern är enad på riktigt. Kampen fortsätter!

Vänsterns studentförbund Umeå