Umeå studentkår kan inte stillasittande tillåta att nuvarande förtryck tillåts fortskrida. Vi vill ta rygg på dem som går i bräschen, skriver ledningen för Umeå studentkår.

Nu har höstterminen på universitetet börjat. En höst fylld av förväntan och spänning med nya utmaningar. Kanske en ny stad. En ny start. Men ett obehagligt eko klingar in bland de gulnande löven. Ett eko från en sommar kantad av rubriker om sexuella trakasserier och våldtäkter på festivaler landet runt. Festivaler som för många är sommarens höjdpunkt har för vissa blivit det totalt motsatta. Sällan har dessa problem uppmärksammats på samma sätt förut. Att män tar sig rätten till kvinnors kroppar är däremot inget nytt. Att patriarkala strukturer tvingar in människor i destruktiva könsroller är ingen nyhet. Det är ett djupgående samhällsproblem som måste bekämpas på samhällets alla nivåer.

Den 23 augusti rapporterade Sveriges Radio om hur Skolverket, i samband med den uppmärksamhet som dessa frågor fått medialt, vill lyfta de problem skolväsendet har med sexuella trakasserier. Skolan är, enligt polisens underrättelsetjänst NOA, den plats där den översvallande majoriteten av alla övergrepp begås. Festivalernas problem är bara en droppe i den ocean av problem som drabbar tjejer och transpersoner varje dag, i en miljö där de av lagen tvingas infinna sig.

Läroplanen kräver att alla anställda inom skolans värld ska arbeta för att motverka trakasserier, men enligt Skolverket ligger skolorna efter i det förebyggande arbetet. Skolan är den fysiska plats där flest ungdomar blir utsatta. Skolan är den plats trakasserier oftast sker, en miljö där övergreppen normaliseras. En plats där en lär sig att ”det är så killar är”. Men det är också en plats där vi tillsammans har möjlighet att lägga grunden för något nytt.

I en debatt i ”P1 morgon” mellan utbildningsminister Gustav Fridolin och Kristina Ljungros, förbundsordförande för RFSU, nämndes flera förslag på hur vi långsiktigt ska bryta detta beteende. Där talades om förebyggande arbete, att vuxna i högre grad ska finnas och röra sig i miljöerna där elever finns, utbyggande av ett Skolutvecklingsprogram där de skolor som lyckas bäst i Sverige lättare ska kunna sprida sin kunskap vidare där de ska lära av varandra i bland annat normkritiskt arbete och utvärderingar av och satsningar på sex och samlevnadsundervisning för både lärare och elever. Äntligen läggs fokus på det långsiktiga strukturella arbetet. Förhoppningsvis sätter vi en alldeles för mossbevuxen sten i rullning.

Alla i samhället måste bidra efter förmåga om vi ska lyckas driva ut det gift som infekterar vårt samhälle och som berör oss alla. Ju mer makt till förändring desto mer ansvar. Det gäller bestämmelser från Rosenbad till uppfostran kring köksbordet. Det gäller på arbetsplatser, det gäller på hemmaplan, det gäller i föreningslivet, det gäller den offentliga verksamheten, det gäller kulturen, det gäller från förskolan till universiteten. Varje liten del av samhället är påverkat. Det betyder att för att lyckas måste varje liten del hjälpa till i förändringen.

Vi i Umeå studentkår vill dra vårt strå till stacken, ett så stort som vi bara klarar av att släpa på. Vi startade hösten med en affischkampanj för att synliggöra hur jargonger och stereotypa könsroller lägger grunden för trakasserier och övergrepp. Vi vill förutom det arbete vi redan gör utöka samarbetet och gemensamt utbilda studenter och universitetsanställda i genus och härskartekniker. Vi vill bjuda in föreläsare, vi vill anordna utbildningar som ger praktiska redskap mot härskartekniker och hjälpa till att arrangera killmiddagar för män för att prata om manlighet och maskulinitet. Vi vill utreda varför det på vissa fakulteter anmäls betydligt fler trakasserier än på andra och försöka hitta verktyg för att åtgärda detta.

Det finns många svar på hur vi uppnår ett jämställt samhälle. Det rör sig om allt från normbrytande pedagogik till förändringar av pensionssystemet och föräldraledigheten. Det kan röra sig om kvotering in i bolagsstyrelser, om facklig kamp för välfärdsyrken, åtgärder som underlättar för kvinnor att starta egna företag, tryggande av det offentliga rummet, rätt till heltid, arbetsförkortning, sexualupplysning, införandet av en samtyckeslag och uppbyggande av separatistiska rum m.m.

Vi vet inte hur allt ska göras, men vi vet att vi vill göra någonting. Vi i Umeå studentkår kan inte stillasittande tillåta att nuvarande förtryck tillåts fortskrida. Låt oss vända de vidriga handlingar som uppmärksammats i media i sommar till en kraftsamling. Vi vill ta rygg på dem som går i bräschen. Vi vill vara med och föra facklan vidare. Visst vill du det med?

Har du svar på hur vi kan jobba med dessa frågor, eller hur vi kan förbättra det vi redan gör, kontakta gärna oss.

Anton Sandin
2:e vice kårordförande, ansvarig för arbetsmiljö
och lika villkor, Umeå studentkår

Sandra Reinklou
ordförande, Umeå studentkår
Erik Arvidsson
1:e vice ordförande, Umeå studentkår